torsdag, oktober 19, 2006

Vilsen guide hittade ändå tillbaka

En liten hand i mina två. Det blir två små händer, en liten i båda mina. Sex fötter som trampar på, lika snabbt men i olika takt. Tankar, humör och auror i en blandad trio. Vi krockade emellanåt på vår promenad, små barnaögon tåras, händer söker mina, tar i varandra och blir till en varm kram. Förmaning, vart tog min vägledning vägen, är guiden i mig vilse någonstans. Inte här. Jag är trist och grå. Det finns kärlek här hörde jag mig högt säga, men ingen bra guide, bara jag la mamma, fast på barnspråk. De skrattade då. Åt sanningen. Befriande skratt.

6 kommentarer:

Sunflower sa...

Hej glimmer! :) Kul att följa dina glimtar i vardagen. Poetiskt till och med! Ja, annorlunda och vackert. Själv är jag bara gegga i huvudet under påtryckningar av hostan på nätterna som håller mig vaken (för lite sömn) och en röst som låter som en död kråka. *haha*

Anonym sa...

sweetheart I am confused,your poetical kaseries sound sad,very sad.Are you ok?

Var dags glimtarn sa...

Sunflower - Hej : ) Tack! Krya på dig....

M.Svea - Hm, no, just deeper ; )Honestly I am fine, writing about moments and how I see others and writing about vardag, even sad parts.

Ina sa...

Jag har hittat hit och försöker måla bilder i huvudet av det du målar med ord. Spännande!

Anonym sa...

Nu kan jag kommentera!
Jag är glad över att du är tillbaka!

Var dags glimtarn sa...

Ina -Hallå där! Åh vad roligt att du målar bilder, jag skriver utifrån vardagsbilder ju :)

Sara -Super, då lyckades jag :)