Som en vargmamma lurar hon om sommarnätterna. Morrar med jämna mellanrum. Jag är van med att vargmamman vandrar runt bergen, dovt klagar hon, skyddar de sina. Jag sover rakt igenom det, eller lyssnar till henne när jag somnar.
I natt hördes inte vargmamman. Oden och Tor slog till och överröstade alla nattliga ljud. Det smällde så högt att jag bara kunde tänka på fallande bomber över krigshärjade länder. Hur man rycks upp ur sin sömn och undrar hur långt borta de som faller faller, vilket håll de är på väg. Det smällde om och om igen utan mellanrum. Högre än någon smäll jag någonsin hört. Om och om igen.
Hela huset skakade. Ytterdörren for upp, fönster slog. Blixtrarna förvandlade natten till dag. Trots att vi blundade höll vi för ögonen. Det vita ljuset gjorde ont. Barnen gömde sig mellan sina föräldrar. Juno vände och vände sig, oroligt. Maken och jag gömde oss vi med. Naturen slog till, med råge. Man kan bara vänta ut och respektera.
Åskstormen drog runt och runt, stundom minskade Tors vrede, men snart kunde vi ytterligare och gång på gång inte ens hinna räkna till ett tusen ett.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Fy! Jag har blivit fruktansvärt åskrädd på äldre da'r och rullar ihop mig i fosterställning när det mullrar på ordentligt. Lite av Tors magknorr vid horisonten är bara mysigt, men när hans vrede blir alltför tydlig vill jag bara krypa in under sängen och försvinna.
För mig var detta gastkramande och gripande läsning!
Anna - tro mig , jag var jätterädd, och normalt är jag inte det då Tors vrede visar sig.....Det tog aldrig slut!
Jag vet hur åskan var i Zurich. Den rullade runt och stannade kvar så länge mot i Sverige. Likadant var det i Interlaken. Verkligen annat än "normalt".
Usch ja vilka krafter. Och så skall man vara stark inför sina barn... pytt! Jag blir så rädd att jag darrar!
Jag hör till skaran som gillar när det åskar, det är mysigt och fasinerande att se naturkrafterna in action, men det får inte vara för nära för då samlar jag ihop familjen och sätter oss i bilen.
Så gjorde mina föräldrar när jag var liten. Blev åskan för närgången camperade vi i bilen tills den dragit vidare för att plåga ett annat område.
En gång dödade blixten en av morbrors kor.
En annan gång hittade jag och pappa en liten klotblixt som blivit hängande i en elledning i flera dagar efter ett rejält åskväder.
Min pappas barndoms hem brann när en klotblixt letade sig in i huset under ett åskväder. Det slutade mycket illa.
Vädrets makter har jag respekt för men oftast är ju åskan bara en mysfaktor. Åtminstone när man befinner sig hemma, inne i stan.
Miss UD - nej det är verkligen av annan art, riktiga åskstormar...
Jessika - Hu, det är spooky!
Zäta - Men mamma mia, vilka stories!
Smultron - mysigt på lagom avstånd....
Skicka en kommentar