Barnen leker hos Celine och Martina. Får sms och samtal hela tiden. Alla vill bjuda in och leka. Fina vänner. Fina människor. Cath hämtar våra barn ikväll och tar hem dem till sig. Deras barn vill också leka. Där sover de och imorgon kör jag dem till andra vänner. En fick vi tacka nej tack till.
Jag vill också leka. Men jag organiserar och packar. Jobbar och leker med bebis. Allt i en salig röra.
Äntligen är det vår sa Celines pappa imorse. Det är 22 grader i skuggan. Jag tycker det är sommar. Barnen badar i deras pool och känner jag dem rätt kommer de inte upp frivilligt.
Lilla H vill inte bo i lägenhet. Jag försöker med smoothtalk hur kul stadsliv kan vara. Sen gav jag mig. Hon är för vis. Hon vet vad hon vill. Men ändå, kanske kommer hon att gilla det.
De är helt på om att flytta. Vi umgås med våra vänner varje kväll. Har inte lagat middag på flera dagar.
Jag tänker gå ut i solen nu. En liten stund bara. Vila ögonen på Lago Maggiore och njuta. Om två dagar är vi hemvändare.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Läser dina inlägg o kan nästan känna med dig i dina känslor...
Spännande framåt men sorgset bakåt :).
Som sagt flyget går åt bägge hållen o härligt är det att ha vänner att hälsa på ;).
Ett litet mysigt torp i Sörmland kan funka som andhål för lilla H ;).
vårkram
Stort.
Förstår att det ärr turbolent inombords.
Kramar till dig, min vän.
Vilket vägskäl...underbart att våga!
Och tänk på vilken rik erfarenhet kidsen får.
Kram
Skicka en kommentar