Jag lyssnar intensivt när jag liksom fittipaldi (ok, subjektiv känsla) tar de 27 kurvorna upp för berget mötande buss, lastbil (får de ens åka här?) och parerar vägarbeten.
Först monolog:
Lilla H: -Mamma idag var det så sorgligt att det kom en tår eller flera faktiskt.
- Jag höll fröken i handen, sen kom Igor upp bredvid mig och vi liksom tog varandras händer samtidigt utan att säga något. Så släppte jag frökens hand och höll hand med Igor istället. På väg till lunchen. Det var så sorgligt att det kändes i hela magen och Igor log och bara tittade på mig.
-Jag är nog kär i Igor, det är så sorgligt mamma. Hennes ögon glittar när jag kikar i bakspegeln och leendet tar upp hela ansiktet...
Lille O: hihihi, åh förlåt H men jag tycker det är så jobbigt eller jag menar jag vet inte om jag tycker om att du är kär i Igor. Jag vet inte vem det är!
Mamma alias jag: Åh så sött, vad härligt att vara kär H, det är mysigt att hålla i handen! O, vet du du är rolig du. He he du får väl fråga H i skolan vem det är om du vill veta vem det är.
Lilla H: -Mamma berätta för pappa med att Igor kom och tog min hand, han gillar att höra sånt! (he he he he!?)
Först var det Philip i Sverige, sen kom Giacomo i italien där hela skolan var överrens om att de var ett par, nu har Igor ryssen konkurrerat ut dem antar jag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Underbar dialog. Så insiktsfulla barn ofta är. Och du, helt otroligt att du kör bil i de där kurvorna. De är inte att leka med.
Tro min nässelblom & choklad, för att vara mig är det helt otroligt, jag är höjdrädd!!!
Skicka en kommentar