Magiska berg...och klättring

Vi bor bland alperna. Oj att det finns skörnor om dessa skönheter! Igår var vi och gick i en gyllengul skog full med kastanjer endast iklädda tunn tröja. Monte Verita. Det berg som det går flest skrönor om. Ett berg som ger energi, där de mest otroliga saker hänt, om man väljer att tro på skrönorna. En histora innehåller ibland flera 1000 underhållande ord. Jag är road av skrönor liksom jag är road av en god bok. En skröna ger inblick i kultur och mentalitet. Skörnorna kom till liv på vår 3 kilometer långa promenad. Det bodde små väsen under stenarna och vi såg upp för troll, alla fyra.

Ja nog fick vi energi. Vem får inte det av att gå på 1000 meters höjd och blicka ut över vatten, med gyllengula löv som beklätt hela marken och som dalar ner som regn och lägger sig på axlar, huvuden och hundöron? Vem får inte det som beträder denna trollskog på detta berg, med de mest fantastiska små porlande bäckar och mystiska stigar? Som endast iklädd t-shirt en höstdag andas in alpluft och havsluft samtidigt? Monte Veritá är nog en energikälla. Med eller utan skrönor.

Monte Tamaro. Söndagsutflykt. Parkerar bilen vid funicolaren, hoppar in i en äggformad gondol. Åker 1500 meter upp. Runt om är allt rött och gult i hundra nyanser. Solen skiner som på en sommardag. Vi skulle haft shorts, även på 1550 meters höjd var det 23 grader. Den 29:e oktober, på 1550 meters höjd och 23 grader. Ah, vilken vy, dalar, alper, färger och vatten. Vilken luft. Goda vänner. Servering och en lekplats utav like. Höghöjdsbana för barn. På 7 meters höjd och 6 olika stopp. Våra små ville absolut upp bland träden och klättra på smala linor. Fundersam, lille O inte ens 5 år. 7 meter upp och säkert 10 meter mellan de olika stoppen. Men såklart hjälm, säkerhetsanordning och hjälpsam personal. Ingen match.

Lille O nådde verkligen precis om han stod på tå på de smala linorna man skulle balansera över på nå upp till linan ovanför som man hasar händerna fram på, för att få någon balans. Ingen match, 2 varv för lille O. 5 för lilla H. Utan personals hjälp... Bergsklättare som fick blodad tand.

Det finns en högre bana för vuxna, en verkligt svår höghöjdsbana. Har man varit på Kolmården så är den banan de har där småbarnsbanan här. Monte Tamaros bana för större än 8 år är en höjdrädds mardröm. Och då jag råkar vara det så bävar jag för det dottern längtar till, att hon fyller åtta år och får kasta sig i linjanerna på Tamaros höghöjdsbana. På den höjden och med den vyn måste det kännas som att flyga...