Fast hör och häpna för exakt en vecka sedan hade vi 22 grader här, en enda dag, sen gick det ner till 15 och nu är det normal temperatur, en 8-9 grader. Vi har varit så skonade från sjukdomar sen vi flyttade från Sverige att jag igår när jag hämtade lille O blev ärligt förvånad över att han var sjuk. Han låg på en soffa med sin fröken läsandes för honom. Han sprang fram till mig, kändes inte varm men såg usel ut. Han sa det redan på morgonen, men vi tyckte han såg pigg ut och kändes helt kry. Det är inte lätt att vara barn ibland och samvetet som vuxen att skicka iväg en liten som faktiskt inte mår bra slår en rätt hårt det med. Han kröp upp i min famn och sen sa det pang. Febern kom som en storm och eftersom det var så länge sen någon hade feber hos oss blev han extra omhuldad. Antar jag. Filtar i soffan, mat och dricka i soffan där han efter en timme somnade, utpumpad.
Då det ändå är vinter och trots solsken varje dag och ingen nederbörd ligger snön som en gåta vit på alptopparna. Utan att någon nederbörd synts till har snön ändå letat sig dit. Maken åkte iväg på skidresa med 3 andra imorse. Lilla H fick frågan om hon tyckte det var ok att lämnas en halvtimme tidigare i skolan, ute på gården. Där andra barn med lämnas men vi har alltid stannat tills klockan ringt in. Kanske överbeskyddande? Men vi ska ju lämna lille O på förskolan och har hängt kvar tills den öppnar 08.30. Lilla H sa javisst och pussade sin pappa hejdå på skolgården och gick för att prata med en kille hon tydligen har fattat tycke för. Hon är inte direkt blyg lilla H när det handlar om söta killar. Blotta 6 år beundrar jag hennes mod. Killen är 8 år och de satt där och pratade när maken kikade över axeln på väg ut.
Jag frågade lilla H om det var ok med henne att hon gick ut ur skolan själv idag, vi brukar hämta henne innanför dörrarna. Därute står den gamla roliga nunnan och håller koll på att barnen som hämtas utanför hämtas av den som uppgett kommmer. Det går 350 barn på denna skola och hon kan namen på dem alla. Och hon lägger stolthet i det, hon ler och säger hej x och skämtar till det med blyga barn att de heter något annat. Ett charmtroll.
Ett javisst mötte mig även i den frågan. Det är svårt att veta hur mycket ansvar en liten 6 1/2 åring vill ha och behöver. Då lille O får sitta inlindad i en filt i bilen kan jag parkera precis utanför och vinka in H i bilen. Eftersom vi inte kommer att kunna låta våra barn gå till skolan själva så får vi hitta andra sätt att ge dem frihet på.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Vår tös fyller 5 i mars, så hon går på dagis ännu och mycket ansvar är det inte man vill ge henne, men vi försöker. Baby steps. Jag vill att hon ska ta mer ansvar, för hon verkar tuff, men ibland faller hon ner i någon slags blyghet. Det är dock svårare att styra när tösen är här var annan vecka. Din klarar sig dock utmärkt! Jag tror att du kan känna dig trygg vad det gäller henne. Med tanke på att jag följt dig och din berättelse på nätet ganska länge nu, så känns det som att din dotter känner alltid efter, lyssnar på sig själv och svarar sen. Jag är säker på att om hon känner nej inom sig så kommer du få det svaret. Även om ni hämtar henne innanför dörrarna efter skoldagen, så kanske det känns skönt för henne att själv komma ut till bilen. Att hon känner sig mer vuxen. Jag tycker inte att man ska få barn att känna sig "små" för länge. De måste inom sig känna att de växer - blir äldre, lär sig mer och erfar mer. Ge mer ansvar och ge mer kontroll över sig själva, men stötta när de vacklar. För vem vacklar inte då och då!? Hoppas ni får en trevlig helg! Kram
Skicka en kommentar