Om jag hade vetat..

då när jag satt på univeristet och befann mig i en av många dagdrömmar om framtiden. Att jag den 17 januari 2007 skulle gå på kullerstensgator i en mjuk vit cashimir tröja, jeanskjol och gråa stövlar och dito färg på leggings men utan jacka. Promenerandes i solsken pratandes med väninna i en kornblå mobiltelefon på italienska, där nästa samtal var en kund och språket var engelska. Att jag skulle vara egen företagare och bo i sydeuropa. Vara inte bara glad men lycklig. Att stegen var stryda mot mina två barns skola i södra Schweiz för kramar och en gemensam eftermiddag. Att nunnor skulle möta mig i dörren med leenden och rufsandes i min sons blonda kalufs. Som ateist kom det definitivt inte in i mina drömmar. Att jag skulle kindpussas tre gånger hela tiden och ofta börja på fel sida och istället i skär pinsamhet snudda vid personens läppar, högröd. Då hade jag skrattat i mina dagdrömmar och lett och varit skeptisk.

Då under åren på uni och KTH och Sorbonne drömde jag nog mest om vem som skulle bli pappa till mina barn, för barn skulle jag definitivt ha. Vem som skulle bli min arbetsgivare och vilken roll jag skulle vilja ha handlade de också om. Det fanns två roller jag drömde om. Eller skulle ha. Den ena blev verklighet 2 månader före examen. Ibland när man har bråttom går det fort. Pappan till mina barn mötte jag då, men utanför unis "besserwissrar", han körde då taxi och han klev rakt in i mitt hjärta. Och jag in i hans liv. Blond och blåögd fast jag bara tidigare tittat åt mörka killar. Kabom!

Nu sitter jag och drömmer om hur våra barns ungdomstid och vuxentid kan bli. Men jag lämnar drömlandet. Inser att det är deras drömmar. Jag ska ha mina egna parallelt och finnas till för dem. Men som alltid blir jag snyftig och vill frysa tiden. Att ha två barn som är 5 och 6 år är en rikedom. Som tur är ingen dröm.