Go girl säger jag till mig själv. Om en sådan banal sak som att gå och baka en enkel sockerkaka till oss.
Barnen och maken kikar på Alvin och gänget. Jag vill verkligen baka en kaka. Men jag gör det inte. Jesus. Tänk så svårt kan det va att lyfta sig och göra något man vill.
Jag undrar om jag kommer mig för snart. Jag vill verkligen bjuda på varm caotina och mjuk pepparkaks sockerkaka.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Äh, du är ju gravid. Tanken är väl att någon ska baka ÅT dig då?
Jag kan inte ens skylla på en graviditet...
Sonen konstaterade ihelg att jag inte hade bakat en kaka EN ENDASTE GÅNG under HELA ÅREEET!!
Och han har rätt... *gapskratt*
Ska kanske överraska ihelg ;)
Kram
Camilla - tro mig, de passar upp på mig allihopa ;) Men bakar är jag ensam om i denna familj, än så länge!
Dubbel . oj! Det skulle aldrig hända hos oss. Jag älskar att baka och slicka mina egna skålar :O
Det var nog flera år sedan jag bakade... Om jag ska vara riktigt ärlig har det nog bara hänt några få gånger i mitt liv! :D
Ungefär så känner jag mig just nu vad det gäller det mesta - och det utan anledning! Vilken mysig trädgård ni verkar ha, precis lagom mycket att sköta om ändå en oas med gott att plocka in. Jag var vid södra spetsen av sjön, i Angera (närmaste större ort är Arona). Min man har släktingar där. Vi var också en vecka nere i Toscana, vilket var jättehärligt med bad i havet och mycket sol. Men Maggioresjön är mitt "hemma" i Italien.
Hur gick det?
Sara - :)
Nässelblom - sen sommartrötthet kanske :) Aha, kul att veta!
Solrosfrö - Det blev honungspanna cotta istället, samt chokladmousse med björnbär till.
Skicka en kommentar