Helt sagolikt

Vi tog bilen 20 minuter till Valle Verzasca. En bro jag lovar att fota. Den går som en bergochdalbana över den vackraste lagunen. Vi och våra bästa vänner här, klev sakta över den. Iaf jag som är höjdrädd. Vi och familjen colombian-skotttarna som kallar oss efter snart 4 år "the Swedish".

Vi solade på klipporna, skrattade gott åt våra magar, eftersom vi är i samma vecka, otroligt nog. Badade i den sagolika men iskalla lagunen. Maken och ett av barnen hoppade ifrån en 6 meter hög klippa rakt ner i det iskalla vattnet...

Vi skrattade vid pic nic lunchen åt lilla H. Som berättade för oss alla outoftheblue om när hon var hos tandläkaren med skolan. Att hon fick en pastabit i munnen. Hon blåste upp ena kinden och visade hur obekvämt det var.

En pasta sa vi? Japp som rigatoni, svarade hon. Jag skrattade så och hon är så skön att hon bjuder på det. Vad är det då undrade hon. En bomullsgrjej som suger upp spottet. Hon skrattade gott efter det att hennes förvånade min upphört. Sen la hon till - men jag som berättade för hela skolan att jag fick en rigatone i munnen!

Vi avslutade med en piatto ticinese på en grotto invid en annan lagun. Utsikten tar andan ur en. Osten och procciutton smälter i munnen. Det är sensommar. 30 grader och färgen på våra kroppar har efter denna vecka igen nyansen brun.