Vi satt i bilen på väg ner till skolan. Radion fullkomligen skriker ut och om och om igen:
- IDAG ÄR DET FÖRSTA SKOLDAGEN PÅ VÄLDIGT VÄLDIGT VÄLDIGT LÄNGE. GRATTIS ALLA FÖRÄLDRAR, ÄNTLIGEN ÄR DET 1 SEPTEMBER!!!!
Lille O och jag skrattade. Lilla H som alltid är lite nervös vid skolstarter, och som idag byter skolgård, till de stora barnens gård, var lite mer i sin egen värld. Så typiskt italienskt, och härligt ärligt, tycker jag. Att de skriker ut grattis till alla föräldrar, i ett land som inte har fritids eller så, att idag är det dagen D. Lille O sa tack tack senore, vi har förstått, till radioprataren. Vi kikade på varandra i backspegeln, log.
Jag tror vi alla är ganska glada att skolan nu börjar igen. Fast sommaren varit lång och härlig. Väl vid skolan var det trafiksoppa. Såklart. Så är det här. Alla har varningsblinkers på, står helt galet och blockerar hela gatan. Även vi. Det finns inga parkeringsplatser. Jag var dessutom borta ifrån bilen i 20 minuter. Men, ingen är förvånad en dag som denna. 1 september. Alla vill pussa barnen hejdå på gården. Vare sig det finns parkeringsplats eller ej gör man det bara.
Bon lavoro skrek lille O och hans söta fästmö fnissandes, det sista vi hörde av dem. Lilla H stod som den bektraktare hon först är invid 3 av sina bästisar, med en kalasinbjudan ihanden ifrån Alessandro. På skolgården rådde feststämning, bland de vuxna. Ettorna var nervösa, treorna spända och tvåorna ägde skolgården.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Så sant. Jag har en tvåa och han är hur cool som helst inför det här med skolan. Jag tror det blir värre nästa år med slöjd på annan skola, engelska och nedtrappning från fritids.
Solrosfrö - Förändringar ska man kanske även vara lite spänd inför? :)
Härligt med den där förväntan!
/Anna S.
Skicka en kommentar