Vår lille uppstickare just nu. Lille O. I en kaxig fas, snart 7 år. Han som alltid pratar. Alltid. Igår kväll låg jag och läste i min säng medan barnen somnade i sina sängar. Lille O tassade in till mig. Kröp ner i sängen och sa hej mamma, jag sover med dig. Sån är han. Han meddelar sig. Lilla H hade frågat om det går att krypa ner. Inte för att jag ber om det, utan för att sån är hon.
-Mamma det var mässa i skolan idag. Säger han plötsligt.
-Jaså, oj, sånt har ju inte jag koll på som du vet.
-Nej jag vet det mamma. Du tror ju på kära goda godheten.
-Ja just det sötnos, hur var det då? Många föräldrar där?
-Åh, vet du, det är så vackert. Verkligen vackert i kyrkan. Alla sånger är så vackra. Så kikar jag upp mot taket och de vackra målningarna, ser ljuset som strömmar in på dem. Det är verkligen fint. Jag gillar mässor. Om bara prästen kunde sluta prata i tid. Han säger väldigt mycket. Men jag vet inte vad.
Han borrar in sig mot mitt bröst, lägger min arm bekvämt under hans huvud, vi ler och jag rufsar lite i hans långa hår. Han somnar på en sekund.
You can only love him. Och jag måste säga att mötena med kyrkan som barnen får här låter långt ifrån negativt :) Vad man än som vuxen tror på eller inte tror på.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
Visst är det häftigt att barnen är så olika, trots att de är födda ur samma genbank och med ganska likartad uppfostran ändå.
Och vad härligt när de tar kärleken för given!
Men det är verkligen vackert i kyrkan oftast! Han har rätt där den lille förståndige sonen. Och musiken, mmm. Håller med honom om att prästen kunde sluta prata så mycket dock :)
ZÄta - right you are!
Petra - Ja, jag är så sällan i kyrkor... Men barnen våra vill ofta kika in om vi går förbi någon "spektakulär", de ser detaljerna jag som barn aldrig såg, men som vuxen kan fascineras utav. Här mässar nog prästerna en hel del, vad jag förstått. Mässor har jag inte besökt själv mer än en gång.
Jag tänkte först "mässa det var en konstig beskrivning på att gå i kyrkan" men sen såg jag ju att du bor i Italien och där har de nog mässor som barnen får gå på.
Jag kände i alla fall igen grabbens beskrivning på ett kyrkobesök.... Prästen pratar länge men om vadå egentligen?
Det går bara så fort när dom passerar barnstadiet och blir tonåringar.
Vilken liten kille, så klok och så härligt med det sättet; att bara meddela sig. Vi ställer antagligen för många frågor lite till mans...
Jag har flyttat förresten. Byt namn och byt adress i länken är du snäll! Och framför allt - välkommen!!
http://mitteget.wordpress.com/
Det är ju oftast vackert och stämningsfullt i kyrkor.
Att tro på den kära goda godheten låter mycket bra :)
Jag håller med Smultron, tron på den kära goda godheten låter som en väldigt bra idé. Och en som är ganska snäll mot människor :D
Fru tattoo - ah jag vet inte, jag är sällan där och lyssnar :)
Harmonica man - usch då!
Sabina - toppen, jag kikar in!!!
Smultron - min alldeles egen lilla tro :)
Camilla - jag bildar genast en sekt ;)
Skicka en kommentar