Alla bitar måste passa in perfekt. Ingen kant får tryckas in med minsta våld. Smidigt och lättsamt och med lättnad ska de läggas dit, en efter en.
Det är inte livspusslet. Det är flyttpusslet. Att flytta utomlands och hemvända är som att flytta inom Sverige upphöjt i 4. Inskrivning, utskrivning, skoltester (japp våra barn testas in i årskursen över sina årsgamla har vi lärt oss), flyttfirma som kan EES regler, uppsägning kontrakt på dagen korrekt, sjukförsäkringar som lappar, vaccin till bebbar i rätt land. Skolpeng in och utskrivning ur skola. Signaturer mellan skolor. Pusslet är stort och vi har bara börjat lägga ramarna och anar litegrann motivet.
Jag började skriva blogg för att längre fram minnas. Dessa finfina år utomlands. Dess utmaning och guldkanter. Jag är så glad för den pushen jag fick att börja blogga. Jag var motstridig mot forumet först. Men idag tacksam att jag lät mig övertygas. Jag ska till mina barn trycka den i bokform, lite rensad möjligen på trams, så att de när de blir större kan läsa om sina år i Italien och Schweiz, utifrån mitt perspektiv.
När vi flyttat hem och kommit på plats kommer denna blogg ha nått sin slut. Lite grann ser jag fram emot det. Även om det kommer att kännas lite tomt kan jag tänka mig. Att blogga på hemmaplan om de mina kommer jag inte att göra.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
11 kommentarer:
Men du kanske tittar till de som fortsätter blogga? Jag ska nog dra ner lite på bloggandet i alla fall. Har lite andra mål att uppnå nu.
Kram!
Smultron - oh ja! Och jag smyger alltid in på din blogg, även när jag inte lämnar avtryck. Dina betraktelser, spontana som väl genomlevda och tänkta är små pärlor!
Å ett lite bit av mitt hjärta gå sönder. :( Så ledsamt att du ska sluta blogga, men jag förstår din ståndpunkt. Fast än flyttar ni inte?! ;)
Sunflower - Hej cara! Nej oh nej, inte än. Flera månader kvar. Och för oss, spännande sådana. Vi försöker fånga varje sekund. Jag har en idé om att fortsätta blogga, men en mer business blogg. Testa. Eventuellt.
Härligt att ni bestämt er o kan bara föreställa mig allt trixande innan allt är på plats. Har ni funnit drömhuset också?
Vad gäller ålder på barnen o skolklass så finns ju redan nu barn som startat skolan redan vid 6år. Sonen har två i sin klass som är årgången yngre. Själv var jag också en tidig skolstartare ;).
Bloggandet är en fantastisk idé att dokumentera "valda" delar av livet. Företagsblogg är ju inte heller fel ;).
Kram
Men det kan du ju inte göra....
Det känns som om du har mycket mer att berätta.
Och vi är många tror jag som vill höra massa mer....
Kramar till dig!!
Jag blir allt lite bitter när jag läser att flera av mina favoriter lägger ner sina bloggar, och jag verkar inte kunna förhålla mig till det där på ett sunt sätt. Det är lite som att förlora en vän, även om man säger att så inte är fallet. Det är VISST så!
Jag tänker njuta av den bloggtid du har kvar, jobba på min bitterhet och hålla tummarna för att ditt skrivbehov senare ger dig klåda så att du måste fortsätta dela med dig av dina sunda värderingar och minnesvärda ord.
Jag undrar stilla varför Sverige-inlägg skulle bli så mycket annorlunda än dem du skriver nu. Varför du själv värderar dem annorlunda.
;o)
Kram.
Dubbelörnen - nej vi låter nog drömhuset vänta ca 2 år, men vi har verkar det som funnit dröm atthyra huset så länge!
Pia - Tror du? Jag vet inte. Väl hemma igen är vi ju tillbaka i den vanliga lunken, kulturen, miljön... Men tack för fina ord!
Anna - Jag älskar bra frågor :) Och jag inser att våra värderingar och hur vi är kanske skiljer oss ifrån hur vi var innan. Tja, kanske ett tag efteråt då! Kan vara intressant att få andra svenskars tankar om det jag stör mig på samt det jag tycker är toppen:)Också blir jag smickrad, av dina ord....
Jag tycker att det är en jättebra idé att trycka bloggen till barnen! Det kommer säkert att vara väldigt uppskattat om några år!
Jag tycker att det är jättetrist att du inte tänker fortsätta att blogga när ni har flyttat hem! Jag gillar att läsa dina texter och skildringar av familje- och vardagslivet, därför att du har ett speciellt sätt att uttrycka dig på och beskriver så att man som läsare "ser" det framför sig.
Varför vill du inte fortsätta att skriva när ni har flyttat hem? Som bloggare bestämmer man ju själv hur privat man vill vara, och man kan skriva intressant utan att för den skull bli för privat.
Jag kanske är löjlig, men jag känner som min "namne" Anna här ovan, att jag blir lite ledsen när du skriver att du snart ska sluta blogga... Och jag tror att du hittar saker att skriva om även i Sverige.
/Anna S.
Sara - :D Då har man ju åtminstonde publicerat en bok ha ha ha:D
Anna S - Tack fina du, jag blir så glad av din kommentar. Jag kanske är för snabb... jag känner bara att bloggen är mitt forum för att få utlopp för kulturkrockar, guldkanter och annat som berör en som boende främling i fantastiskt land. Men kanske har du och Anna rätt!
Skicka en kommentar