Victor goes hiphop

Victor är också ett fint namn. Ett släktnamn hos oss. Som passar bra ihop med vår andra sons namn... Väldigt bra faktiskt. Vanligt, I know, men kanske inte på småttingar idag?

Juno kommer han ändå att kallas, känns det som. Så han kan ju döpas till vad som. Om man skulle vara på ett mer krasst humör.

Igår började lilla H på hip hop dans, två gånger i veckan ska hon gå. Utanför rådde något av ett spettaccolo, alla barnen stod och gjorde klappramsor, händerna slogs emot varandra i olika former och orden strömmade i olika rim och rappakaljor ur deras munnar. Vad tjejerna gör på skolgården blev ganska uppenbart, man kunde bara le. Det var minst sagt underhållande.

Hip hopen var en hit. En stor hit. Ut kom hjulande lilla H och visade lite under lugg några moves. Hon kunde liksom inte låta bli. Hon älskar att stå på scen, men utan en scen är hon mer reserverad, så det var lätt att tolka att det varit kul.

Lille O kunde inte uppföra sig alls igår. Det var som att prata med en vägg. Jag kände mig som en hoppplös morsa. Hoppas det inte håller i sig.... När jag nattade sa jag - Du jag saknar den där fina O som bor här, idag verkar han vara på rymmen. En clown har istället flyttat in eller? Kittalde lite. - Mä mamma, jag är ju här nu! Svarade han och log. I hope he tells the truth. Uppfostran är den största utmaningen av dem alla.

På lördag är det gitarr lektioner, hoppas det blir samma hit. Lilla H har längtat så. I 1 år har hon spelat på sin gitarr hon fått av sin morbror. Första provlektionen är välkommen.

Solen skiner, det är redan + 23. Idag vankas massa jobb.