tisdag, november 21, 2006

Att säga hej och hejdå i gaten...

För det mesta är vi tillsammans familjen "exil". Men exilpappan reser en del, men inte så mycket att det på något sätt är jobbigt. Ibland kan det bli längre resor och flera dagar och då är det mindre kul. Men det sker inte så ofta att det ändå är ok. Jag reser kanske 3 dagar var 5:e vecka. vi jobbar båda hemifrån och vi njuter med av att vara ifrån varandra. Även om vi när vi är hemma vissa dagar knappt ser varandra, fast vi sitter i samma hus : o

I söndags tog vi priset. Och jag vill tro att det är en "onetimer". Samma plan som jag landade med i lilla Lugano flög exilpappan iväg med till Stockholm. Vi pussades hej och hejdå vid gaten och bytte små barnahänder med varandra. Det är ju verkligen inte klokt.

Barnen och jag åkte hem och mös, som man som föräldrer och barn gör när man i några dagar varit ifrån varandra. Vi lekte restaurang och jag var kypare, vi alla lagade maten men väl vid bordet, soffbordet med 5 tända ljus ställda i kandilabern, och med brasan tänd förvandlades barnen till en prins och en prinsessa. Jag, drottningen, bytte roll mellan kypare och drottning.

När jag gick och la mig saknade jag exilpappan. Imorgon kommer han hem, imorgon då barnen har halvdag så blir det familjemys. Välbehövligt.

Inga kommentarer: