Lille O har alltid sagt så. Mamma jag har öronlock. Så mycket bättre än lock för öronen. Här på berget får man öronlock ibland varje dag.
Igår fick jag öronlock. Lille mini M skrek i tre timmar. I sträck. Otröstlig. Utmattad somnade han några minuter då och då. Maken stack till nattapoteket tillslut. Vi visste att det kunde hända. Eftersom han fått vaccin. Men de andra två hade ju inte reagerat. Så naiva tredjegångsföräldrar. Tredje gången hände det i alla fall. Och vi stod inte beredda. Vi trodde inte han heller skulle få ont. Men det fick han. När han fick alvedonen somnade han och sov hela natten. Nästan.
Pust. Att bära ett skrikande barn utan att kunna hjälpa den känns. Det räcker så. Det känns.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Sann utmaning, eller hur? Kommer knappt ihåg känslan...
Kan tänka mig att man nästan får hjärtlock ...
PIM- Nej man glömmer snabbt... Jag hade glömt jag mig. Hjärtskärande.
Camilla - Du är wunderbar! Att jag inte tänkte på det, hjärtlock :)
Minns när min äldste skrek hela nätterna pga kolik (trodde vi, det visade sig sen att han var allergisk mot mjölk). Det är bland det värsta som finns. Man kan inte värja sig.
Zäta - hua, jag som tyckte en natt var urjobbigt. Känslomässigt. Mjölkallergi har vi annars en hel del hos oss med, inte kul. Jag var själv ett "sånt" barn. Min mamma säger att hon inte sov förrän jag var 2 år:O!
Öronlock är ju precis vad man önskar att man hade ibland, när det maratonskriks sådär...
Kajsa - :) Ja, eller hjärtlock som Camilla skrev, men det går inte att lägga locket på när de buhuar så...
Skicka en kommentar