I lördags eftermiddag lämnade vi glada förväntansfulla barn för sleepover hos vänner. Jag och maken åkte till Italien på en mycket rolig fest. Där vi träffade många roliga och goa människor, som liksom oss är flyttfåglar som har barn och där vi delar mycket när det handlar om livsval och livssituation.Detta leder alltid till att man skippar eventuella fasader eller aritghetsträffar, man dyker in i diskussioner snabbt och ibland djupt, man hittar varandra om man gillar varandra efter ett möte, vilket är häftigt.
Vi skrattade länge med svenskar från Lausanne, fransmän från Paris och ett par där mannen var holländare och kvinnan grekiska. Ett underbart par. Med tre barn under 3 år och de gladaste jag träffat på länge. Roligt var med när maken och jag idag söndag körde hem längs Lago Maggiore och pratade om kvällen, var att vi alla nämnde våra barn för varandra. Vi alla förundrades över 2-4 språkighet och hur snabbt barnen lär sig. Våra är nu tvåspråkiga vilket jag tycker är häftigt att både höra och veta om. Men där fanns par med barn som talade hela 4 språk och som var från 4-11 år. Som har flyttat från Sverige till USA till Frankrike och sen till Italien. Glada härliga par. Jag har alltid känt det, många flyttfåglar är ofta så enkla att komma in på livet, glada och rent av enkla att umgås med. Det finns ingen skeptism och ungarna tar för sig och verkar så trygga. Fast man kan tro och tycka att flytta runt med några års mellanrum skulle ryka bort trygghet. Men så kände jag själv aldrig som barn när vi flyttade till Etiopien och England. Tvärtom, jag vågade och tog för mig mer av livet. Och det är precis det jag ser i våra barn och så många andra små flyttfåglar. Det och att familjerna är tajta, liksom jag upplever att vi blivit senaste året. Tajtare än någonsin.
Anlände till familjen Haugaard som haft barnen vid lunch idag. 20 grader varmt så här mitt i november, fantastiskt! Möttes med spumante, lunch och 5 glada lekande barn. Senare begav vi oss ner till fotbollsplanen, där vi spelade hejvilt, där vi klappade får på en liten 4 h gård, där vi balanserade på stenar i floden. T-shirt och 5 glada barn sparkandes på boll, knuffandes och som alla visade prov på riktigt italienska snubblingar : ) Bella domenica.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
TACK för dina fina kommentarer i min blogg! Jag har sett dem först idag, när jag uppdaterade Blogger. Jag blev jätteglad när jag såg dem! Hjärtat mår gott av att få lite uppmuntran av någon som upplevt samma sak. För det verkar ju som om alla går igenom ungefär samma faser? "Flyttfågel" - vilket vackert ord på såna som oss :-)
Glömde svara på dina frågor; vi har varit här i snart tre månader. Känns länge vissa stunder och väldigt färskt i andra.
Våra barn kunde ingen engelska när vi kom, men nu börjar det komma, fortare än vi hade kunnat ana!
Hittar kanske din mailadress här på bloggen och skriver nån dag (kan ju behöva flyttfågelsråd ;-)
Hej norrköping-Manchester (världsrekord i långt blogg namn*S*?) Ja absolut jag fick massor med stöd från "äldre flyttfåglar" som varit ytisar ett tag men ändå hade allt färskt i minnet. Skriv och fråga här om du vill!
Skicka en kommentar