stoppar jag allt fint jag fått höra på sistonde. Nere på skolan. Ryktet att vi ska flytta har gått bland barn och föräldrar. Så många kommer fram och säger nej, vi vill inte att ni flyttar. Ni är så himla bra för oss, så öppna och barnen så härliga. Nej, inte lilla H säger hennes fröken, jag får inte fram några ord, hon är så.........superfin. Superfin är vad hon är. Jag kommer sakna lille O säger hans fröken, den positiva lille ungen som alltid har något att säga.
I en liten vrå i hjärtat bäddar jag stolt ner allt det fina. Samtidigt tåras ögonen, för att jag blir rörd. Och för att det är sorgligt att flytta. En jobbig ingrediens av det hela.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Att ta farväl är alltid svårt, men då vet du ju att ni gjort intryck. Så spara på alla snälla ord ...
Camilla- I treasure them...
De där orden är bra att ha, för att plocka fram en tråkig dag.
Så här kan det också vara vid uppbrott: Igår slutade storebror på sitt dagis. Och där var det ingen i personalen som brydde sig nämnvärt. Sorgligt, och en bekräftelse på att vi gör rätt som låter honom byta. Till bästa toppendagiset.
Kajsa - Bra gjort. Att byta. Så trist med oengagerade människor.....
Skicka en kommentar