Långt nerifrån kom känslan. Mer så än långt inifrån. Den var undanstoppad, nerbäddad i stärkta hårt åtdragna lakan. Bortskuffad. Nästintill nonchalerad.
Jag såg honom spolas i väg. I drömmen. Surfaren. 4 år tillsammans. Han var alltid lite galen. Jag mindes mig försöka slappna av där på den varma stranden. I landet långt borta. Men ett öga kikade mot de höga vågorna. Han kom alltid tillbaka med ett stort leende. Han hade nog det största leendet jag någonsin sett. Glittrande ögon. Galna idéer. Jag kanske var galen jag med. Det var länge sedan nu.
Drömmen visade mig den stora vågen. Först den första. Sen den andra. Han klarade den första. Det är jag övertygad om. Så många gånger som han visade mig hur man hanterade höga vågor och strömt vatten. Vi dök långt ner när vågen kom, istället för att leta oss upp. La magen mot sanden. Väntade tills luften tog slut. Upp igen. Nytt andetag och fånga nästa våg in.
Den andra vågen klarade han inte. I drömmen. Jag vaknade kallsvettig. Hårda tag om kudden. Matteo orolig invid. Jag tror jag skrek.
Han sa en gång, du är som en syster. Vi höll oss väl uppdaterade om varandra, fast vi gick skilda vägar. Det sista vi gjorde tillsammans var att dricka en riktigt stark GT, vi gjorde miner bakom ryggen på bartendern som blandat, och skrattade åt att vi alltid var så barnsliga tillsammans. Att vi på trendigaste krogen tävlade om vem som kunde göra den fulaste minen. Vi kämpade båda för att vinna. Vi tävlade nog i rätt mycket när jag tänker efter.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Obehagligt och fint. På samma gång.
A n k i e - Ja. Livet är kanske också precis så ibland. Obehagligt och fint, minnen och verklighet hand i hand.
Fascinerande att människor från det förflutna helt plötsligt dyker upp i ens drömmar ...
Camilla- Ja men jag hade en koppling. Vänner åkte till Thailand häromdagen. Jag drömmer ofta om tsunamis. Tror det är för att jag nästan druknat i vågor och strömt vatten en gång. Bearbetning...
Skicka en kommentar