Jag skrev ett väl formulerat inlägg om bråkstaken S. Om hur jag lungt tog honom i kragen imorse. Hur han verkade uppskatta en rak men allvarlig dialog. Utan skrik som han nog är mer van vid. Om hur lilla H stolt tittade på när jag sa till honom att han måste sluta slå. Hur hon slappnade av. Men blogger kastade ut texten.
Det vara bara det. Han sa scusa till lilla H, som han sparkat utan anledning. Han förstod att mamman till lilla H och lille O ser och hör och att det är allvar. Han tog det bra. Han sa förlåt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Det var bra gjort! Små barn behöver det där. Men stackars honom ändå, kan jag känna, då han inte vet, då kanske ingen lär honom det hemma. Bra att han fick be lilla H om ursäkt. Det kanske sätter spår i honom och får honom att tänka till nästa gång han tänker göra likadant mot någon annan.
Bra!
En sån där tillsägning gör att mammahjärtat slår jämnare efteråt.
Sunflower- jag ömmar för honom jag med. Han har ingen mamma. Jag röt mjukt, jag sa bara det är inte ok med oss att du slår oss. Men grymt bestämt så att han hajjade.
Anna - ja faktiskt. Nu har jag sagt ifrån, det måste man ju göra. Har sagt till fröknarna antal gånger. Men måste föregå med ott exempel för barnen med. Att man säger till direkt att det inte är ok.
Skicka en kommentar