Det fanns en plats kvar på ett senare plan. Efter mycket vånda blev det så. Att maken ändå åkte till London.
Men vi reder oss. Även fast jag redan längtar tills han kommer hem imorgon. Av helt andra skäl.
Min feber är på väg ner. Matteo sover. Lilla H mår bra nu. Lille O är en liten pest, woahaha. Så är de ibland, de söta små.
Jag har iaf lyckats författa ett julbrev, till mina kunder. Och donerat julgåva, till barncancerfonden, istället för julkort och klappar till kunder. Nästa år blir det nog för entreprenörskapets skull, handinhands organistation för egetföretagande i Indien. Tror jag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
Bra det låter att inte göra nånting ett slag, och bara låta svallet av alla sjukor lägga sig:)
Jag tycker du verkar prestera mycket jag med feber och sjuka barn. Kram!
PIM- mkt sitta i soffan och glo blir det. Och kramas såklart. Så vi verkligen blandar våra bakterier :O
Fröet - Julbrevet ville liksom bara ut. Och donationen med, annars kunde jag ju inte skriva det till kunder att inga klappar kommer, för tomten ville annat i år :)
Krya på er. Jag tycker du tänker helt rätt med dina julgåvor!
A n k i e - Tack!
Hoppas, hoppas att ni blir friska snart! Un abbraccio!
Krya på er allihopa, det verkar som det börjar ge med sig.
Donera pengar istället för menlösa julklappar är framtidens melodi. Så gör företaget som jag jobbar åt också, de har faktiskt startat en egen skola i Indonesien. Det känns så bra och rätt ...
"Framtidens melodi" - herregud, jag låter som Sickan Karlsson.
Sara - Idag alla bättre, vissa helt bra, tack och dito :)
Camilla - ha ha ja framtidens melodi visslar Sickan, underbart ju :D
Skicka en kommentar