Språkliga nyanser

Vi är sådana ytisar, det hörs nog tydligt på vår skandinaviska italienska. Makens och min alltså. Barnens melodi och uttal är nog perfekt.

Men så har vi plockat upp andras nyanser och har roligt åt dem. Precis som barnen våra ibland skrattar åt vår italienska. Maken pratar amerikansk italienska och barnen kiknar. Jag köper droppar på apotektet och hör expeditens tysk italienska brytning som jag tycker låter lite som våra smålänningar. Baristans franska brytning på café Paolino är charmant, smilbanden mina åker ofrivilligt uppåt när vi växlar några ord. Vad jag vill säga är att jag nu både förstår italienskan och kan urskilja vart perrsonerna bakom språket kommer ifrån. Måste vara ett språkligt framsteg.

Så tänker jag på Matteos skrik. Som jag inte kunde urskilja ifrån andras där på BB. Tänkte på det när jag stod i duschen och en BM hade vår baby. Är det han som är olycklig? Hjälp, jag känner inte igen vårt eget barns skrik. Vad betyder det, har jag inte tagit honom till mig? Men nu så. Hans lilla bastuba skulle jag känna igen i den mörkaste natt bland 100 andra bebisar.