När maken är borta kände jag mig så. Som en transformer. Hela tiden in action och flexibel och ombytlig till både natur och humör. Och så hann vi ha kul med.
Om nu att springa till toaletten ammandes liten M med toapapper till lilla H och samtidigt hjälpa lille O med läxorna är en transformer egenskap.
Att komma iväg till skolan i tid med två skolbarn efter att ha ammat bebis en hel natt och hunnit ha duschat och lagat stor bra frukost (samtidigt som jag ammat så klart) är faktiskt något man kan vara stolt över. I sin lilla baby bubbla. Så har vi gjort egna julkort, peppis hus och bakat med. Och på tal om allt vi gjort har vi handlat mat också, samt tittat på och önskat oss julklappar i diverse affärer. Jisses vad vi gjort, jag och våra tre kids.
Måste fota resultatet av de fulaste lussebullarna ever och de finaste handgjorda julkorten ever.
Så ska noteras att lilla H och lille O är de bästa hjälparna ever. Mina alldeles egna små nissar.
(Är det korrekt svenska: Mina alldeles egna små nissar?, jesus, min alldeles egen lilla nissa/nisse, mina alldeles egna små nissar. Ja. Nog rätt. Shit jag har ingen aning just nu. Antaglien pga sömnbrist.)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Och jag sitter här och nickar leende och igenkännande, men undrar ändå nånstans: Hur sjutton fixar man det?
Smultron - ja så jobbar jag med, herregud vad mycket tid jag hade förut!!! (vad gjorde man med den då?)
Jag ser nåt vackert med en liten kulting hängande vid bröstet, swischa förbi...måste vara Vardagsglimtarn:)
PIM - cara nu fick jag le :)
Matteo mätt vid mitt bröst och jag före jag svarar dig här letandes efter ngn stans att bo efter mars....
Oj, du är inte en transformer du är SuperWoman!! Wow ...
Camilla - Yes, jag är fjärde upplagan av superhjältarna ;D
Oj, jag är grymt imponerad av alla trebarnsmammor! Och: klart det heter nissar! Hoppas ni har friskat till er nu!
Skicka en kommentar