Ifrån att bo här, tillhöra, integrera mera och vara utlandssvensk. Till att hemvända. Allt känns annorlunda och det är som att vända blad. Barnen vet. De tog det bra. Ruskigt bra. De tog själva upp flytten. Barn är kloka. De förstod. Men de vet inte när, vi svarade bara på de frågor de hade. För att ta det lite pö om pö. Låta dem smälta både information och invänta deras små och stora känslor och frågor.
Vi måste berätta för skolan, för våra nära vänner här. Hur blir det nu? Vi blir dem som ska flytta snart. Ifrån att ha varit en av de andra. Fast ändå inte antar jag. Ytisar som vi är.
Inatt dog Elisabeth Turner. Lilla H:s minihamster. Som ett tecken på nytt liv, sa hon.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
Ledsamt när de små älskade djuren dör.
Det är ett stort steg att flytta, och att sedan flytta tillbaka. Steget måste antagligen innebära motstridiga känslor och många tankar.
Själv förundras jag, eftersom jag är en sån där människa som vill rota mig djupt och inte gärna flytta på mig. Det är på gott och ont.
Smultron - ja....hon fick kärlek in i det sista och dog i en ren bur. Det kändes lite bättre än att om det var dags att göra ren den....
Anna - Ja, vi är ju kamelonter, eller vagabonder är nog mer rätt ord för oss. Att bo på samma ställe hela tiden skrämmer mig istället. Men jag har att lära av de som odlar djupa rötter, antar jag.
Jag är säker på att det blir bra.
... och jag har att lära av vagabonderna...
Min man bodde i afrika tills han var 8 år. Det var värre för hans föräldrar än för honom att flytta hem. lycka till..
Zäta - phu, jag önskar jag med var det. Men det blir bra, frågan är bara hur bra.
Anna - :)
purplerain- välkommen! Ja så kan det ju med bli....
Min man har ju flyttat hela livet. Hans bror flyttar fortfarande. Nu har han varit i Sverige i tre månader, men i slutet av januari försvinner han igen. Först till Italien och sen till Cuba eller Egypten. Det är hans liv. Att röra på sig.
Nu svävade jag ut lite. Det jag ville säga egentligen var att jag tror att det kommer att bli jättebra. Fast jag tror också att ni kanske kommer att sakna bergen lite? Och du – vi ses väl på en pannkaksdejt på Moderna? :)
Jag är som Anna, en sån som rotar mig. Men imponeras stort av er vagabonder.
Jag tror barnen kommer att ta det bra. Det märks att de börjar förbereda sig.
Skicka en kommentar