Sjuk lilla H. Vår piratessa. Mycket sjuk, 40 graders feber. Jag klappar ömt på henne. Smeker hennes brännheta röda kinder. Hon ligger i sin säng. Ihopkurad. Hon som aldrig är sjuk.
-Mamma....kraxar hon, om du slutar att klappa på mig kanske jag kan somna.
Några timmar senare:
-Vill du ha något att äta vännen, viskar jag när jag ser att hon är vaken.
-Lite kanske.
-Vad vill du ha? undrar jag mjukt och är beredd med glass och pannkaksbak.
-Rödisor och sparrissoppa. Eller heter det rädisor på svenska? Rödisor. Du vet, dem jag gillar.
Jag vet vad hon menar. Och hon är en skön typ. Tycker jag. Inte alls som mig. Som passat på att få pannkisar och cola. Jag sjuder sparris soppa i 10 minuter istället. Rödisor var ett bra ord tänker jag under tiden.
Dessa sjukdagar fick vi 100 tals rapporter om hennes feber. Genom babywatchen som vi gav till henne. En sån där modern en, som är en walkie talkie med. Dessutom berättar den vilken temperatur det är i rummet. Vi blev varse om fler saker vi inte visste om den: att den spelar små vaggvisor med. Lilla H spelade den "two ways" minsann. Tänk, vad bra de är de där nya. Härligt onödiga saker de kan.
Genom den mångkunnigaprylen kunde hon nästan tom viska till oss om hon behövde något om vi inte var där. Titt som tätt hördes med kraxig röst "mamma, mamma kom." "Ja" "39,8 mamma". Tio minuter senare. "Mamma kom" "Ja" "39.9 mamma". Tio minuter senare."Mamma kom" "Ja" 38.8 igen". Unt so weiter. Inte en enda gång behövde hon något. Men det var trevligt att rapportera. Detaljerat och att uppdatera ofta. Det har hon verkligen talang för. Upptäckte vi.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Stackare... menar du att babywatchern även tar tempen?
..aha! Nu såg jag att hon piggat på sig- skönt!
Skönt, de kom iväg...lycka!
Längtan efter rödisor när man är sjuk ... hade nog gjort som du och passat på att tigga till sig pannkisar :D
Fröet- ja frisk och pigg i Stockholm just nu :) Nej babywatchen har sina begränsningar ;)
PIM- och saknaden, den jobbiga infann sig nu...
Camilla - Men eller hur! Hon äter som en dröm antar jag. Men som godisråtteförälder bekymmrar jag mig ibland. När favvisen är sparrissoppa, lax och sallad. För att inte tala om rödisor då...
Vad härligt att hon blev frisk och kunde åka! Men jag förstår att du längtar.
Och jag lovar dig att mina ungar aldrig hade önskat sig sparrissoppa och rödisor. De hade garanterat kört på pannkaks- och glassvarianten. Tyvärr. :)
Ja, det var lite annorlunda matönskningar från ett barn, sparrissoppa och rädisor! Skönt att den höga febern gav vika och att hon kunde följa med till Sverige.
/Anna S.
Sara - Hon är född med vuxna smaklökar..
Anna S - :D Ja så skönt att hon är frisk!
Skicka en kommentar