Cyklar och rollerblades

Är det inte lustigt. Hur glad man blir av att för första gången klara av något är en sak som inte går att förringa men ännu större känns det som att det är när ens barn gör det. Man upplever sina egna känslominnen från barndomen och dubbelt upp blir glädjen när ens barn fullkomligen spritter av glädje över det nyvunna. Lille O lärde sig igår att cykla! Han körde iväg och skrattade rakt ut. Han har alltid haft nära till skratt men varje gång slår det hur härligt det är att höra och hur smittsamt det är.

Lilla H mulnade. Man riktigt såg "f*n min lillebror lärde sig före mig" tankarna på hennes min. Men jag måste säga att trots det var hon tapper med beröm. Hon har nästan grejat det. Nästan. Sen att cykla på en cykel utan fotbroms är inte så lätt, speciellt som vi förstod senare att vi glömt berätta att det finns en handbroms.....

Vi drar ofta ner till den stora sportsarenan som är känd här i Schweiz, sprillans ny och en känsla av OS arena, fast utan själva publikplatserna. Den ligger nära oss och har allt man kan önska samt en strand då man sportat färdigt. Vi har blivit rätt sportiga på sistonde, eller senaste året, inte helt självklart för oss som gillat pill i naveln mer. Lilla H rollerbladar (hon är fenomenal på det) med sin pappa. Lille O cyklar och jag lubbar efter och försöker få med picnic och eventuellt parera fallande barn på cykel. Men så kom vi på att rollerblades och halvtaskig cykelförmåga går ihop. Maken bladar med en liten cykel mellan benen och tar emot vid eventuellt fall :) Jag kan alltså jogga eller sätta på mig rollerblades jag med, ah, livet blev "jämlikt" igen *S*

Videokameran är fulladdad, skolväskorna packade, nytvättade barn och kläder ligger i och invid sängen och sussar inför första skoldagen! Förväntansfull ettagluttare somnade tillslut...

Domani, imorgon tror jag att jag ska göra något fullkomligt galet och som jag aldrig förut gjort!