Tuppen

Jag är stolt som en tupp. Lilla H har gått utanför vad hon normalt vågar. Jag färglägger inte när jag skriver hur hon växte där och då, hela hon bytte nästan färg och fick en ny min : )

Helt på eget bevåg gjorde hon flera saker hon aldrig tidigare skulle ha gjort.

1. Hon kröp under en låst grind alldeles själv(det gör man bara inte i hennes värld)
2. Hon bad hennes mamma langa över simryggan (även det är olagligt i fröken ordentligs värld)
3. Hon puttade upp en tung glasdörr och mellan oss var nu en låst grind och en tung glasdörr, hon kikade över axlen och såg så liten ut bland alla tonåringar därpåandrasidan *gulp ska hon ändr sig nu*
4. Hon gick och fann ett omklädningsrum, som hon senare berättade var fullt med "stora barn".
5. Hon gick in i simhallen för att leta efter sin fröken
6. Hon var med i en helt ny grupp där hon inte kände någon. På tisdagarna är det med en annan grupp.

Lilla H måste älska att simma!

Hon kom ut först av alla, lilla 7 åringen som simmar med de mellan 8-10 år. Rufsig i håret, ljusgråajeans och jackan över axeln, ryggan på ryggen, med stolt kropps språk skakade hon hand med sin simfröken som rufsade henne i håret. Sen satte hon fart mot mig på andra sidan staketet med det största leendet och glittrande ögon, iklädd en helt ny färg.

Jag slog ihop boken jag läste och rufsade lille O i håret som satt bredvid och kikade i sin bok. Lilla H kom fram och sa:

- Mamma, simma är verkligen superkul. Crawl är bäst.

Sen hoppade hon på cykeln och vinglade hela vägen till bilen. Jag och lille O på skatescootern tillsammans bredvid.