Matteo hickar massvis. Precis som han gjorde i magen. Jag lägger hans mage mot min, han viker sin lilla hand och lägger den under sitt huvud. Som en liten kudde. Precis som hans syster alltid gör. De tom vrider den inåt båda två. Det ser inte skönt ut, men uppenbarligen är det det.
Hans lilla öra ligger mot mitt hjärta. Jag smeker honom över hans lilla rygg. Benen har han dragit upp som en liten groda. Såsom bara nyfödda gör. Hickan upphör.
Vi kikar in i varandras ögon. De där simmiga mörkblå nyfödda ögonen som verkar se mer än vad vi kan se. Han gör det som böckerna säger inte är möjligt. Han lipar åt mig. Såsom jag gjorde mot honom redan första dagen. Han härmade. Som de ska, de nyfödda, men bara en dag eller två. Han gör det varje gång våra ögon möts. Lipar. Eller om man så vill, kommunicerar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Så underbart att lära sig deras sätt att kommunicera...känner doften av nyfödd enda hit:)
O, jisses vad jag längtar efter att snosa på en bebis nu, suck....
PIM - :)
SMultron - oj då, då blir det kanske en 5:a ? :D Fast man kan ju snosa på andras med inser jag.
Nu är det näääära en nr fyra kan jag säga... ;)
Fröet - Mmm, ;)
Underbar beskrivning ... Och nyfödda har en särskild blick, precis som du skriver.
Camilla - mm de har verkligen det...
Skicka en kommentar