Dagarna stavas lugn. Stort LUGN. I lugnet finns inga stora ord. Bara små, och som kommer då och då.
Matteo skrattar när hans ögon möter våra.
Vi lyckas vara sjuka men stående och gående.
En del skidar, andra myser framför brasan med tidningar och böcker.
Vi äter. Ofta och mycket. Ändå, har jag nu 3 kilo till min vikt före graviditeten. Matteo har tjockat på sig däremot. Rejält.
I år hade tomten bröst. Konstaterade lille O. Lika stora som dina mamma, log lilla H. Tänk att riktiga tomten aldrig kan komma...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Visst är det skönt när lugnet lägger sig. Du rasar fort i vikt...
Lugnt och skönt men rejält förkylt. Ja ja, hör väl till julen? Ja, jag är en gummikvinna säger maken. Få se om jag kan komma i allt i de stängda garderoberna snart?
Skicka en kommentar