Och barnen lyckades maken köra ner för berget till skolan. Han är som fitipaldi min make, när det handlar om vägar och underlag. Jag undrar stilla om vi lyckas få hem dem igen. Kanske är det tur att den lilla privatskolan de går i har boarding också...
Stora stora flingor dalar ner och har så gjort hela natten. Matteo studerar dem genom fönstret, tills han somnar i sin lilla puff.
Imorgon reser maken till Stockholm i 2 dagar. Jag undrar. Om vi alls kommer utanför dörren. Under tiden han är borta. Annars får vi väl julbaka ännu mer och skolka med gott samvete ifrån jobb och skola. Är man insnöad och bor på ett berg med smala vägar ned till stan så har man inte mycket att välja på.
Jag har precis insett att det jag äter går rakt in i bröstmjölken. Jag borde ju inte bli förvånad som nu ammar vårt tredje barn. Men när jag byter blöja på Matteo så luktar det saffran. Shit, så avslöjad jag är.
Snart går nog palmerna sönder av den tunga snön.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Är det så, med saffranen alltså? Otroligt. Det som är så gott...Ska ta mig en saffransbulle och kaffe nu.
Japp så är det med saffranen. Jag överdoserar mina bullar med saffran och det syns på färgen i blöjan också, som maken sa :)
Lussekatter ska vara överdoserade med saffran! Men jag förstår om du minskar lite nu. :)
Kan ni inte skicka hit lite snö? Här är det bara grått, grått, grått.
Sara - Instämmer helt klart. Jag tycker tom det luktar saffran om kisset. Shit vad jag är avslöjad.
Vill du ha en meter! Swiss post levererar ;)
Snö och palmer kanske inte går så bra ihop. Du får ut och borsta av dem med piasavan så de inte knäcks.
Zäta - nej, och ja. Phu, om jag orkar ;) Jag älskade din namnbeskrivning/association på Matteo! Vi snor den :)
Det låter nästan lite mysigt, att bli insnöad så att man måste stanna hemma... Kommer att tänka på äventyrsböcker för barn. Saffran är allt starkt, det inser man nu!
/Anna S.
Skicka en kommentar