Små korta inlägg om livets största.
Så får det bli. Så länge tackar jag för era grattis. Stort stort tack.
Liksom kärleken kommer så där plötsligt, kom värkarna. Sen lördagskväll. Jag hade det på känn hela dagen. Vi åkte in vid midnatt. Lugna och förväntansfulla. Beslutsamma.
Sista smärtan ville 8.20 timmar senare ha sällskap. De kallar honom stjärnbebis. Han snurrade ut åt fel håll. Vi kämpade hårt, intimt tillsammans, det var en vacker förlossning. Tänk, smärta och liv, så tätt sammanflätat.
Han är så vacker. Vi befinner oss i den djupaste kärleksdalen, av ny bekantskap och känsla av lugn. Allt känns så....komplett. Självklart.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
12 kommentarer:
Du uttrycker dig så fint! Det är ett litet mirakel egentligen, varje gång en ny människa föds. Ha det så gott,
Anna S.
Åh, grattis till lille Matteo!
All lycka//Victoria
Du beskriver den där förundrande kärleken till ett barn så vackert...
Stor kram till dig o Matteo
Den där känslan minns jag. Efter de bägge sönernas födslar har jag känt det så starkt. Åh, grattis igen!
Smärta och liv så tätt sammanflätat - fint! Lev i ditt rus nu!
Matteo!
Hälsa honom välkommen till världen från mig.
Matteo är fint. Jag har lite svårt att forma det där perfekta italienska uttalet, med lite läspande dubbel-T, men jag övar.
Min italienska systers make heter Matteo.
Så för mig är Matteo en energisk, intresserad, hjälpsam gentleman.
Jag blev så lättad när jag lästa om din förlossning och om Matteo att det gick långa rysningar över hela kroppen!
Grattis till en gosse!
Och grattis Matteo till dina fina föräldrar!
Åhh så härligt! Många grattiskramar till er allihop!
Ooooo, nu gråter jag.
Lycka.
Gud så underbart! Grattis grattis till ett nytt liv ;)
Stort grattis och lycka till :D
Men så underbart. Å så fint du skriver.
Alla - Tack tack tack!!!
Zäta - Åh så fint, det tar vi, namnbudskapet alltså!!! Vi läspar inte Matteo hä ri norra Italien :)
Skicka en kommentar