Nu kommer en fråga till kloka erfarna, föräldrar och andra. Lille O har en pojke i hans klass som är nästan 2 år äldre än de andra. Pojken har gått om tvåan, två gånger. Han är en osäker liten kille. Han är också mästaren i skolan på fotboll. Han är dessutom väldigt verbal och övertygande.
Han säger till lille O att han inte får vara med i hans fotbollslag (dvs att spela öht, han äger ju plan killen) om han inte säger fula ord till vem det nu är han bestämt sig för ska vara utsatt. Lille O gör det inte. Han får då inte vara med. Han puttas bort. Lille O klagar hos fröken. Den andra killen säger att lille O sparkats då. Lille O testar sen och säger det fula ordet han blivit kommenderad att säga, lite tyst yppar han det till den som den andra killen bestämt sig för ska få höra det, lille O får vara med och spela fotboll hela dagen. Han blir hans bästa vän den dagen. Jag förstår på hans berättelse att det ändå känns gott. Att bli erkänd av fotbollsmästaren som annars puttas och ljuger. Fast han är ledsen samtidigt. När erkändheten lagt sig. Han ber om ursäkt. Säger han till mig. Lille O vet att han gjort fel. Vill inte. Men testar sig fram. Lär sig av egna misstag. Han behöver stöttas med rätt verktyg.
Lille O är så ledsen nu på kvällen. Rådvill. Jag säger att störst hjärta vinner alltid. Berättar att fina kompisar inte ber varandra göra dumma saker. Men han vet det redan. Vad som är rätt och vad som är fel. Jag frågar om han vill att jag pratar med pojken. Det vill han verkligen inte. Jag frågar om han vill att jag pratar med hans fröken. Det vill han, men tror inte att det hjälper. Den andra pojken kommer bara säga emot. Jag försöker ge honom verbala verktyg. Vad hade ni sagt till ert lilla snart 7 åriga barn?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Kanske inte det du vill höra, men jag hade fått min lille att förstå att det var bättre att stå utanför än att gå emot sitt hjärta. Kanske finns det andra som inte heller vill ställa upp på pennalismliknande tendenser? Kanske är det bättre att spela fotboll med justa barn om än i sämre liga.
Och jag hade hellre pushat min egen lille än bett fröken lösa problemet, tror jag. Men aj så svårt det är med dessa konflikter...
Jo, det är det jag har försökt förmedla. Precis det. Men det är så svårt. Han är snart 7 år och vill kika boll, det finns en plan, det är bara den som gäller. Jag förstår hans rådvillhet och jag försöker hitta rätt ord att förmedla att det är bättre att göra annat än att gå emot sitt hjärta. Svårt att hitta de där orden på bäst sätt bara, för en 7 åring.
Har de inga rastvakter på skolan, som Lille O kan hämta vid dessa situationer? Om jag hade varit mamma skulle jag pratat med lärarna på skolan, för en sådan här situation är inte lätt för barnen själva att reda ut. Be en lärare att närvara vid planen och själv se vad som händer. De andra barnen som är där tycker säkerligen att situationen är lika obehaglig som lille O. En lärare kanske behöver fråga de andra plus lille O vad det är som händer på planen, utan att mobbaren (för det är han ju) är närvarande. De vågar kanske inte berätta om vad som händer och hur det känns för fröken om han är där och hör. Sedan måste läraren prata med alla barn samtidigt och klargöra vilka regler som gäller. Det är inte OK att denne pojken hotar andra barn, och tvingar dem att vara dumma mot andra i utbyte mot att de får spela fotboll! Ni som föräldrar ska inte acceptera att det är så heller. Lyssnar inte skolan, skulle jag be mitt barn att helt avstå från fotbollsspelande på skoltid, även om det skulle svida i skinnet. Hellre avstå från något roligt än att vara "lakej" åt en mobbare. Men sannolikt är det fler barn och föräldrar som vet om vad som sker och som heller inte vill ha det så här. Men som sagt, ta kontakt med skolan. Be lärarna tala med barnen, först utan att mobbaren är närvarande och sedan med alla. Be dem närvara vid planen. Kanske svårt att komma och kräva saker som utlandsboende mamma, men jag tycker att ett sådant här beteende måste stoppas. Det gynnar inte mobbaren heller, att han får fortsätta så här.
/Anna S.
Vår son blev påhackad allt sedan han gick i andra klass d v s han var 8 år, och då av en enda kille.
Jag har varit en furie!! Och jag har fått eloge av min son för detta. Kanske inte till en början, men efteråt ;).
På lågstadiet så blev han påhoppad p g a hans pappas ursprung. Jag tog direkt upp detta med läraren o fick hennes stöd. Hon pratade med killen o föräldrarna. Inte för att det gjorde någon nämnvärd skillnad. För jag förstod nog att dessa påhopp måste komma fr hemmet...
Jag pratade med sonen om att bemöta dem verbalt. Att de som tar till knytnävar är de som saknar ord o därmed står de på en lägre stege än vi andra.
Sonen blev en fena verbalt. Jag bad honom också påtala alla elakheter direkt till läraren. Hade även samtal med läraren varje vecka.
Vid flera tillfällen tog jag även kontakt med föräldrarna till denna kille!
Sonen grejade det hela även om det var tufft under dessa år.
Jag tror benhårt på att man ska prata med läraren. Berätta allt! Och sedan stötta sonen att våga vara annorlunda, att våga stå för sina åsikter. Att det är fegt att trycka ner en som är yngre o han därmed faktiskt är den som är starkare!
Har ett så underbart minne fr skolan. Sonen blev påhoppad vid ett tillfälle "Du är så j*la ful" o sonen svarar...
"Hellre är jag ful än har en hjärna i storlek som en mås" *gapskrattar*
Hur beter man sig i den här situationen?? Svårt att komma med ett svar på tal, eller hur? Och det var precis det som hände, killen dröp av ;).
Tror inte heller att ett barn vet vad som är bäst i den här situationen. Det är därför vi som föräldrar måste axla ett ansvar o fatta beslut utan att fråga barn om råd! Agera är mitt råd!!!
Som förälder vet man vad som är rätt o fel o då agerar man därefter. Har fått all eloge fr sonen efteråt att han tyckte jag var modig o tuff som stod upp för honom!
Så på dem bara!!
Stor kram till er båda
Håller med de andra. Vi brukar be barnen ta det med sin lärare i första hand, hjälper inte det så talar vi med läraren och i sista han med föräldrarna till det andra barnet. O ska inte behöva avstå från fotbollen! Stå på er
I det läget hade jag tagit det med läraren. Senast i går fick jag höra om att de två dominanta tjejerna i lilltösens grupp lekt "utvecklingssamtal" och försökt styra och ställa med lilltösen och en annan tjej. Så fort vi hör att det är på gång med nya mästrande lekar kollar vi så att fröken vet, att dom berättar. Det har ju varit problem förut.
Eftersom jag inte är i skolan måste jag lita på att dom vuxna ser vad som pågår och kan göra nåt åt det.
Hemma pratar vi om rätt och fel och hur viktigt det är att det känns bra i magen, att man måste lära sig sätta gränser.
Dom här två tjejerna är dom enda som inte riktigt vill möta min blick när vi hejar i skolan. Jag undrar varför.
Absolut ska det påpekas för läraren, varje gång. Det är enda chansen för pedagogerna att få en uppfattning om läget utanför klassrummet.
Lille O ska INTE behöva känna att de fula orden ska styra gemenskapen, även om han vet att det är fel.
You go girl!
Tack alla för era superbra kommentarer!!!
Vi har bokat möte med skolan, lika bra att ta tjuren vid hornen nu kände jag. Denna killes namn dyker upp hela tiden i otrevliga sammanhang...
Skicka en kommentar