Bara åk

Jag skulle ju inte blogga, i allafall inte så här tätt. Det skulle vara stressigt nu. Än så länge så glider projekten som bästa skidvaxen under de finaste skidorna. Jag njuter just nu av det, även om det finns massa hinder att hoppa över längre fram, främst i det nya projektet. Men det är ju inte nu.

Solen lyser från klarblå himmel och ute är det 22 grader, solen ska få värma våra kroppar på rivieran redan imorgon eftermiddag. Här, där man är så sträng med att få ta ut barnen en endaste dag ur skolan frågade vi lite lätt, kan vi hämta dem vid lunch, vi vill göra en minisemester. Ja men visst sa barnens lärare i kör, de är ju aldrig sjuka eller borta så det går utmärkt. Tack för det, och ja, här böjer man sig lätt för lärarna. De har verkligen power. Jag kan nästan se mig själv niga "tack då senora". Ha ha. Never. Men kroppspråket förmedlar nog detsamma, trots allt.

Vi packar liten väska med badkläder och linnen och shorts, jeans till kvällen. Vi bor vansinnigt billigt men bra, precis på stranden. Off season is truly lovely.

På lördag tänker jag dricka fantastiskt goda macchiattos, doppa croissanter i sylt och se solen gå upp över medelhavet. Läsa boken som maken "presentade mig", mellan sandslottsbyggen och betygsättning av dotterns hjulande (ni vet, Spanien 8 poäng, aha, Sverige 10 poäng etc), klappa på Juno som börjar göra mig påmind om att det är dags snart. Livmodern tränar titt som tätt och det känns bekant,läskigt och alldeles naturligt. Det är ca 60 dagar till att föda barn och det känns fortfarande så väldigt långt borta. Moto Boy, som många hyllar är laddad i ipoden, till hans fantastiska Beat heart vill jag andas ut Juno. (och ni fattar väl att "andas ut" är en dagdröm. Jag mer skriker ut, plågas ut, dör ut, allt utan andas iaf.)

Juno som vi ännu inte vet vad han heter. Men det lutar åt Vincent. Det lutar åt Victor. David tycker lille O. Alla är fina. Milo sa jag, men nej sa de andra. Det är ju Tintins hund. Jaha.

Tror jag ska roa mig med att skriva namn i sanden, sudda med hälen, skriva ny med tån, om och om igen. Så ska jag visa lilla H och lille O sandleken. Rutan, minns ni, där man tänker på namn på 4 personer man tycker om, säg ett tal, det blev Vincent.

Kanske är det så Juno får sitt tilltalsnamn. I Lerici på starnden, lekandes rutan. Ser det framför mig, maken sa 11, vi räknande, det blev XXXXX. Hans andranamn är klart, det är samma som hotellet heter, det som vi ska bo på. Samma som lille O har. Mitt flicknamn, som även är ett förnamn. Jag vann, enkel match. 1-0 jag versus sveriges rikes namnlagar när det gäller dubbla efternamn. Man får ju annars inte sammanföra släkter, i Sverige, genom efternamn. Så vi låtsas, att det är ett andranamn.