Ens egna stund av vemod blåses bort av andras verklighet ibland. Där vi finner det svårt att andas eller vad det kan vara, blir det så futtigt banalt, när man tar del av människor som Madde, hennes starka fina mamma och älskade pojkvän. Jag är så berörd att jag inte vet vilka ord jag ska skriva här. De verkar mest stapla sig på varandra. Det jag vill få fram är att uppmuntra till mer hjälp. Tusenlappar och empati hör ibland samman. För hur kan vi annars hjälpa om inte genom bidrag till mer stöd och forskning. Det är väl då empati?
Annat än starkt emapti går i allafall inte att känna när man läser Maddes mammas inlägg, när Madde själv skrev och hennes pojkväns blogg.
En upphovsman vid namn Peter är klok, jag länkar till där pengar verkligen bidrar i barns och föräldrars och anhörigas tuffa vardag. När man kan bör man ge extra näring. Så känns det i allafall för mig.
http://www.barncancerfonden.se/1452
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
Jaha. Nu blev man tvungen att förklara varför man sitter och bölar framför datorn.....
Smultron - jag har fällt antal tårar till hennes blogg...
Det förstår jag. Jag blev faktiskt tvungen att stänga av datorn efteråt. Jag blev så himla ledsen.
Smultron - åhh... jag kanske bör varna för att man gråter floder?
Ja, varför kan jag inte låta bli att klicka. Jag mår så dåligt av att läsa om alla människor och barn och föräldrar som dör :(
Alla bör ge pengar till cancerfonden. Cancer borde inte finnas. Jag vill aldrig behöva tänka på cancer.
Så fruktansvärt hemskt och onödigt.
Petra - varningstext hade kanske varit på sin plats, men ibland kanske vi behöver må dåligt av det en stund, för att ta del av andras vardag ger annat ljus på sin egen?
Jag instämmer med dig, vill helst inte känna till att sjkdomen alls finns...
I dag springer lilltösen "skoljoggen" och man har samlat in pengar tills barncancerfonden.
Ett tips är också att köpa och ge bort deras fina nalle till nån liten människa :)
Jag kan ta en och annan tårflod. Det hör liksom till.
Gjorde misstaget att klicka ig in på dina länkar på jobbet. Tårarna började rinna... Nu har jag läst mer och snyter mig för fullt. Och här sitter jag och klagar på en muffintop... *skäms*
Fröet - perspektiv är ju nyttigt men man ska ju givetvis glädjas för det man och att man har. Vare sig det är kärlek eller muffintop :) Kram
Skicka en kommentar