Jag klassar mig själv som ofrivilligt hyperaktiv, när maken är bortrest. Måndag: upp 07.00, laga frukost, se till att de har sina miljoner saker med sig i väskan till skolan, göra sig i ordning och kasta ett öga på att barnen gör detsamma. Till skolan 08.10. Hej hej fröknar, hejdå puss puss barn älskar er hela dan, 3 nya lappar att läsa och (förstå!) signera, minnas att lägga i barnens plastfickor när de kommer hem, anteckna i familjens kalender. Jobba, helst i superhög takt så man även hinner klart en del av det man vill leverera. Hämta 16.15, köra till hiphopen (varför får jag alltid ta alla andras ungar med?), handla mat med sonen under tiden , köra till fiol lektion, coacha läxa med lilla H under tiden. Få instruktioner om lille O's fiol läxa fast jag ifrån säger mig den, den är hans att komma ihåg väl? Hemma 18.30, laga mat. Se till att lilla H duschar fast hon inte vill, lägga fram kläder till morgonen så den blir lugn. Hur hann huset bli så stökigt? Plocka. Läsa lite med barnen, lyssna in dem, pussas, gosa. ZZZ (jag tror jag somnar först?)
2 dagar i veckan hiphop, en dag gitarr = lilla H.
Fotboll en dag och fiol en annan = lille O. Mycket logistik, mycket körning och en jäkla massa energi. Men klart de ska få spela ett instrument och ha en aktivitet var....
Det är väl så vi parents inte blir soffpotatisar....
Jag tycker någon ska skriva en bok till barnen i all curling och hyperactive children-books djungel. De är ju läskunniga de små liven. En bok om hyper parents, att de då och då måste få skolka ifrån körningar (som är oundvikliga när man bor en bit bort) för att det kan bli för mycket för dem. Ja, att föräldrar ibland behöver ha tråkigt, inget att göra, att då till exempel läsa bok istället. Som lättsmälta Lyckan, kärleken och meningen med livet som maken kom hem med mitt i natten....
Reminder: Lille O drog igår ut den ena framtanden alldeles själv, sen grät han som om han verkligen förlorat någon, ett hjärtskärande gråt. "Jag var så nervös mamma", var det han sa. Vi kramades tills han somnade. I morse strålade han, och tandfen han undrar om han ska tro på efter hans mors fantastiska fantasi berättelse om henne (haha, I love stories) eller inte hade iaf tagit tanden och lämnat 5 franc. Sen slog det mig att hon kanske är en snålis? En hyperfé som inte har hunnit fundera på om det varit inflation sen 1979 när hon tappade tänderna....
10 kommentarer:
Skrattar när jag läser ditt inlägg o det ligger nog mycket i det du skriver.
Boktiteln lät spännande så jag var tvungen att googla o på bokus har den fått strålande recensioner. Får lägga den här till min beställning ;).
Självklart tandfén måste hämta tanden o nog tusan måste myntet ha en automatisk inflationsuppräkning.
Kram
Jag känner så väl igen mig, även om våra barn inte är fullt så gamla än.
Och ni har valt att skaffa ett till!? ;o)
Jag hade en föräldradipp i måndags morse, då jag hade glömt två skollappar hemma samt packat med dottern hennes badkläder en dag för tidigt.
Suck. Bra skrivet!
Jag får dåligt samvete när jag läser det du skriver. Hos oss har barnen bara en (av oss föräldrar vald) aktivitet i veckan.
Detta beror inte på någon väl genomtänkt "inte-stressa-barnen-med-för-mycket-aktiviteter"-strategi utan beror helt enkelt på att vi vuxna är så upptagna att vi inte skulle hinna låta barnen göra mer, även om de skulle vilja. Hur bra förälder är man då, när man prioriterar egna aktiviteter före barnens!
Dubbelörnen- :) och ja, tanfén i vårt hus är nog för snål....(men hon kör ju runt en jäkla massa å andra sidan :D)
Anna - Ja vi är ju inte kloka, snart är det en till som ska få kursa (konstigt nog känns det bara så låååångt bort :) Sådana mamma/pappa dagar som du hade måste man få ha. Lite måste ju barnen själva lära att ta ansvar, som när föräldrarna glömmer kommer våra mycket bättre ihåg själva:)
Zäta - Men en kanske räcker? Ha ha, inte ha dåligt samvete, jag anser ju att våra ska ha dåligt samvete för oss ;D! Här är helgenra heliga, och på ett sätt kan man uppskatta att det är vardagsaktiviteter, än om stressigt för mig mest...
Förhoppningsvis ger aktiviteterna energi också, och inte enbart tar! Tror att det är klokt som ni har gjort, att bestämma att vissa veckodagar ska vara lugnare, och tillåta både stora och små att varva ned. Småbarnsåren är nog de stressigaste under en persons levnad.
/Anna S.
Hej vännen.
Jag blir matt bara av att läsa. Mycket välformulerat, som alltid. Fy fan för denna stress.
Blev tårögd av "jag var så nervös" och skrattade gott åt fén som blivit snål... :-D
Och du, TACK för vackra ord om mina tavlor och bra feedback på hemsidan. Jag tar till mig båda delarna.
Massor av kramar, lilla Glimtarn!
/Rana
När jag läser inser jag att vi nog har det ganska lugnt, trots allt.
Mina töser har velat behålla tanden OCH få en slant. Vår tandfé kan man få precis till vad som helst...
Anna s, Rana och smultron - jag skrev nyss svar till alla, så försvann det och så måste jag kila! Men tack och kram och jag provocerade lite, aktiviteterna är ju kul och humöret på barnen är på topp! :)
Ha ha ha, bra att du ser det från den ljusa sidan: att allt flängande hindrar oss från att bli soffpotatisar. Bra för folkhälsan, alltså! :-D
Kajsa - Ha ha, ja bra för folkhälsan :D
Skicka en kommentar