Sa en väninna i somras. När jag lite halv bekymmrat sa att jag oftast ser svårigheter utifrån den ljusa sidan. Livet blir ju liksom mer skratt då. Väl. Eller är man en rotlös wannabe glader om man är som jag. Ni vet, i en sån där ärlighets blottar moment då man undrar hur man uppfattas. Om man har fel, andra eventuellt skulle veta bättre än en själv. Ni hajjar. Fast jag la till ett frågetecken efter då. Utifall att jag kanske gömmer huvudet i sanden för problem och svårigheter.
Ja va fan. Du är en skön kontrast till alla neggor. Ta bort frågetecknet darling! Sa hon.
Så jag gör det. Varje dag har faktiskt en glimt, eller fler. Med utropstecken! Fast det skrev jag inte i headern.
Så jag tänker sluta känna att jag ibland måste vara neggig. Eller kanske mer korrekt, inte får vara så himla positiv. För att passa in ni vet, i det där mönstret man ändå vill ha ett alldeles eget utav. Den svåra balansgången mellan jaget och dom:et.
Ibland är jag också neggig, uppriven och sur. Men det rinner av så fort. Eller. Fel. Jag orkar inte ge det all min energi. Jag riktar det nog rätt rättframt mot källan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
14 kommentarer:
Men så rätt det är, att vara som man är. En Ior ska vara butter och älskas för det, och den som andas positivitet och strör det omkring sig likt konfetti behöver inte skämmas.
Det finns plats för alla, och alla förtjänar respekt:)
Ny header! Så skönt att andas positivism. Som fru kaos skriver - sprid det som konfetti runt dig ;)
Underbart!
Förespråkar också positiv anda istället för alla negativa som det ändå finns i överflöd o mer utav!!
Hmm konstig mening det där, men du hajjar *asg*
Kram
Tack, det smittar!
Fru Kaos - :)
Solrosfrö - det var fin beskrivning det där med konfetti, I will try!
Dubbelörnen - I get it ;)
Anna - Super!! :)
Jag är nog också mest positiv. Men inte på grund av att jag riktar ilskan mot det aktuella problemet. Jag stoppar huvudet i sanden i stället. De säger att det inte håller i längden. Det har funkat i 37 år. Kommer jag spricka en vacker dag?
Zäta - fast har det hållt i 37 år darling, så torde det hålla lika många till iaf. Om man ska se på sannolikheten so far ; )
Allvarligt, I dont know. Kanske jag också gör det. Men att gnälla eller gå runt och tjura gör mig knappast gladare, å andra sidan...
Men hur kan man känna att man måste vara neggig?
Jag känner precis tvärtom. Jag måste bli gladare. Inte för min skull- utan för andras.
Jag tror jag ska ha en varningskylt på min blogg....
Nej inte att jag behöver vara neggig. Men kanske inte alltid så himla positiv och glad, ha ha, det låter crazy men ibland känns det som om jag borde vara ngt annat. Som om att jag gömmer "det sura av livet".
Nej ingen varningsskylt på din blogg, den är perfekt!
Då tror jag att jag hajar. Men var positiv och glad om du känner så! Det behöver vi som är lite mer åt Ior-hållet. Jag försöker alltid sno åt mig lite av människor med positiv energi :)
Jag tror inte alls att du gömmer eller blundar för det negativa, du gräver bara inte ner dig ... Jag är också gladlynt, men visst kan jag ändå vara ledsen, grinig och sur. Du kan ju inte vara annorlunda än du är som person, det vore väl dumt att ändra nåt så bra ;D
Camilla - det var precis det jag ville känna (och höra). Att jag inte är en sån som blundar för det negativa....Du hajjade precis.
Det är väl ändå för sent för en gammal hund att ändra sig ;D
Vi behöver fler som kan sprida glädje runt sig som konfetti, för dem som inte orkar göra det själv!
Så strössla på du!
/Anna S.
Anna S- *strösslar* :)
Skicka en kommentar