Jag gick ut för att fånga det vackra ljuset. Ljuset över den glittrande sjön, omgiven av gröna dramatiska berg, på vilka molnen hängde som draperier. Himlen blottade sin vackra kvällsfärg emellan molnens fladder. Jag hann bara vända om, så var ljuset borta. Det enda som lös upp mitt synfält slog ut framför ögonen på mig. Fast det inte är en nattblomma gissar jag att den liksom jag, fångade det allra sista av dagens ljus.
Regnet faller som den vänaste regndusch. Inifrån huset hörs gitarrspel och kyrkklockan invid bjuder på lika falska toner. Gemensamt är det ihärdiga, återkommande.
4 kommentarer:
Vilken vacker ögonblicksbild. Och på något sätt påminner bilden om dig. Jag tycker alltid att gravida kvinnors symboliska färg är rött, rött som livet.
Magiska ljus av det där slaget brukar vara väldigt svåra att fånga på bild. I alla fall för mig. Tur då att man kan njuta i stunden och lagra bilden i sinnet.
Jepp. Du skriver som en gudinna. Det hade jag lyckats glömma - igen. Ljuvligt var det att komma hit och bli påmind. ;-)
Vad är det för blomma?
PoK, Rana
Zäta - :), kanske är det den gravidas färg (livets färg, kärlekens färg), nu när du säger det :)
Kajsa - right you are
Rana - Tack fina fina du! Hibiscus, min farmors som jag lyckats hålla vid liv, sen hon lämnade jordelivet....
Skicka en kommentar