Andetag, det är inte "jag" att skriva det. Men det kanske jag borde ibland. Men jag har nog en förmåga att andas lätt, för det mesta.
Jag känner mig vemodig. Hormoner kanske. Maken i annat land. Men solen lyser och barnen och jag hade en mysig morgon, om än trött sådan. Hon sa att hon hade ont i magen lilla H. Jag masserade en stund och lilla H gick sen och borstade tänderna. Lite stygn av magont har jag nu sen dess, för lilla H vet jag ju har riktigt ont i magen när hon säger lite. Ändå körde jag ner henne till skolan och jag tänkte när jag lämnade henne på skolgården: hon ser inte ut som sitt vanliga jag.
Så går tankarna till gammal mark. Jag är bra på att bryta ny mark. Att stega upp och sätta bo. Liksom en fiskare kasta ut lina på lina och tillslut finna de där fina fiskarna man vill ha runt om sig. Utan att äta upp dem. Men att välja om och noga. Det finns ingen anledning att dra upp de små. Jag tror att det är nyttigt att välja om sina relationer, även om de är gamla. Att inte försoffa dem.
Gammal mark står vi på igen om 5 månader. Om nu planerna hålls. Om inget oförutsätt händer. Jag undrar hur gärna jag vill stå på gammal mark. Jag tänker att jag gillar oförutsägbarhet, om den klingar i positiv anda.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Jag tror du, och resten av familjen, kommer att klara det fint. Och världen utanför Sverige finns kvar. Ni kan flytta igen om ni känner att det livet passar er bättre, eller hur?
Jag tror också på att det kommer att gå bra. Förändring innebär oftast också undran. Ofrånkomligt.
Och vemodet hör också till, som en andra sia av myntet.
Och du; tack för kommentaren! Kanske dagens klokaste ord. Jag tar det till mig och kramar dig över sajberrymden.
Fröt - det kanske är det största vemodet, att det känns så definitivt bara för att det är "tillbaka"....
Anna - kram tillbaka :) Ja, det hör nog till, vemodet alltså....
Och jag läser och kastar en snabb blick på bebben i magen som rör sig till höger och ser att det bara är 59 kvar (nåja, ungefär). Det är ju SNART!!!
Skicka en kommentar