Små solrosor

Jag ser hur lilla H blommar sen bara i måndags. Hon går i terza (trean) och är på den stora skolgården. Sånt som jag tänkte innan om att "shit, det kanske är lite läskigt". Hönsmorsa.

Hon. Älskar det. Hon leker med dem i fyran och femman, tillsammans med en tjej till i hennes klass. Idag är hon hembjuden till en i fyran.

Man ser ju hur ens barn blommar och trivs, på små små saker. Som lilla H:s samtal om skolan. Hur hon kliver in i skolan. Hur hon kliver ut ur skolan. Humör och att hon ger sig i kast med att vara stor. Imorse sa jag ärligt att jag inte sovit en blund. Juno kickade som attan och det åskade som bara den. Hon klädde på sig snabbt. Gick upp och dukade bordet för frukost. Jag skiner, fina unge. Härliga tid. För man vet ju, att tuffa tider för ens barn onekligen kommer. Lille O satt under tiden och lät sig påpassas, allt emedan han om och om upplyste oss om hans lösa tänder, visade oss att bägge hans framtänder nu kan stå rakt ut. Om tungan får putta på.

Lille O är störst med sina snart 7 år (ha ha) på sin skolgård. Tvåan. Fotbollsmålet är äntligen deras. De har väntat i två är på att få "äga" fotbollsmålen, de små tvåorna. Efter skolan fortsätter lille O kicka boll på asfaltsparken invid oss, med de stora grabbarna. Men han har vunnit respekt och vänskap bland dem. Jag glädjer mig till att våra pseuvdotvillingar har varsitt liv och inte längre är så beroende av den andres närvaro.

Själv är jag ingen solros idag. Det regnar. Jag m å s t e producera och jag har knappt sovit. Barnen följer båda med kompisar hem. Ikväll ska vi gå på öppet hus på en gitarrskola, vi tre. Det ska bli kul. Maken kommer hem lagom till läggdags.