Ibland slår det mig så starkt. Det här med föräldraskap och vilken makt man har över sina små barns liv. På gott och ont. På gott och endast gott vill man ju.
Jag ringer en skola i Sverige. Som vi tänker är bra för våra barn. Jag ringer en till, som vi tänker att våra barn skulle trivas i och bli stimulerade i. Men sånt kan man ju bara gissa.
Skolorna förvånar mig. Båda svarar samma sak. Det är väl iofs en bra sak. Att få input utifrån två oberoende parter, input som är identisk.
Om vi flyttar hem igen tycker de definitivt att lilla H ska gå kvar i sin årskurs, även om hennes årskompisar går i en klass längre ner. Att hon ska fortsätta i trean. Men gå med 9 åringarna. Deras erfarenhet är, att barnen som vänder hem och börjat skolan ett år tidigare blir understimulerade annars. Det blir som att gå om fast de inte behöver det.
Lille O som är född slutet av året, alltid yngst, tycker de unisont däremot att han kan välja. Eller vi kan välja. För att han är kille är man mer försiktig? Men han likaså bör göra ett test först. Detta är en kommunal vanlig liten skola och den andra en mer internationell dito.
Shit. Tänker jag. Valet att då lilla H ska vara yngst i klassen, kanske få kortare barndom pga att gå med äldre elever men stimulerad i skolan, få sluta skolan ett år tidigare än vanligt. Är det rätt? Eller är det rätt att hon får gå om trean som hon nyss börjat, tycka lektionerna är trista men kompisarna jämngamla. Spelar sånt någon roll? Lille O, ska han som är riktigt duktig på att läsa och skriva få lite respit ett år, han som började ettan som 5 åring. Eller blir han uttråkad då?
Det finns till jul plats i trean för lilla H. Om vi ska komma hem då. I trean går en annan svensk tjej som bott i italien i 5 år, som även hon är 8 år. Det finns inga platser i tvåan. Det finns platser i ettan. Ska dessa sammanträffanden tolkas som om valet då blir enkelt. Eller ska vi söka annan skola. Shit, ens val påverkar ju onekligen dem långt fram med. Eller tar de det bara med ro, barnen alltså....
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
10 kommentarer:
Sammanträffanden kan onekligen göra val enklare. Jag erkänner att jag brukar låta sånt påverka mina beslut.
Smultron - jag har samma tendens. Vill tro att det betyder sammanträffande?
Jag tror att kids tar det med mer ro, inte tänker i konsekvenser så mycket som vi vuxna gör. Dessutom verkar det ju vara ett lyckat sammanträffande ...
Ödet? :)
Camilla - ja det känns som ett sådant där sammanträffande som nästan är lite fånigt "rätt"!
Sara - Eller hur!?
Oj så svårt... önskar jag kunde råda. Är barnen för små att bestämma själva? Det sociala är ju faktiskt ofta viktigare än inlärningstempot. Kanske det kunde bli ett skönt "inskolningsår" i Sverige om de väljer "att gå om".
Tror att de har koll i skolan. Tror att det kan passa bra att hoppa in i den klass de tror. Du kan ju alltid byta ner sen om du känner att detta blev helt tokigt. Lycka till c
solrosfrö -mmm, samtidigt som jag inte riktigt tror på inskolningsår :O //tuffa morsan?
Men de kanske kan få bestämma att flytta ner själva?
christina - Hej! Jag inbillar mig detsamma, att det är enklare att byta ner än upp?
Jag tror så här: Så länge barnen är små (dvs i lågstadiet, typ) så har de lätt att anpassa sig till nya kamrater och miljöer. Det blir svårare när de blir äldre. Välj därför nu och tänk inte att det är lätt att byta om senare.
Det är värre att vara understimulerad än att ha för höga krav på sig. Blir kraven för höga kan man alltid skylla på att du ju faktiskt är ett år yngre än dina klasskamrater. Blir de för låga finns liksom ingenting att göra.
En kompis till mig är ett år yngre än jag men fick börja skolan ett år tidigare för hon var så skolmogen redan. Det var jätteovanligt på den tiden, men en lyckoträff. Hon fick en mycket bra skolgång. Det enda som skilde sig åt på henne och hennes klasskamrater var att hon i gymnasiet inte övningskörde samma år som sina kamrater. När dina barn är så pass gamla kanske det inte är lika livsnödvändigt med körkort så fort man fyller 18, som det var när jag var ung.
Mitt råd är alltså: tänk noga, och undvik understimulans.
Hej Zäta - Jag tar till mig hela ditt svar!! Jag tror vi har beslutat att visar testet att trean är rätt årskurs så blir det det nu :) Mentalt dvs mognadsmässigt är det nog inga problem, än iaf!
Skicka en kommentar