Vad hände. Med manuset jag skrev när jag var 19 år. Det som bara kom, orden som blev till meningar som blev till rader som blev till ca 100 sidor. Det är helt redigerat, omskrivet och nästan ett litet kärleksbarn. Det är ett kärleksbarn. 3 kapitel kvar. Och det är ju som bekant rätt korta kapitel i en barnbok. Sen är det färdig redigerat. Hjälp. Detta var ju min terapi, min avslappning. Att skriva. Om det blir klart, vad ska jag då hitta på?
"Så trulade Alma lite där hon låg. Ja imorgon skulle hon till lekparken igen och försöka det som Pjirr sagt. Att se glad ut och säga hej och börja gunga och ha kul alldeles själv. Det var kul att trula kände Alma. Men att tvivelura det var verkligen inte roligt. Det fick man bestämt ont i magen av. Kanske även i huvudet, ja nästan hjärnskakning fick man av att tvivelura! Kanske kunde man förbjuda det tänkte Alma. Hon satte sig på golvet med ett nytt papper framför sig. Där skrev hon: ”Forbjuet at tvivelyra” med stora bokstäver. Den skulle hon absolut sätta upp på dörren till sitt rum. "
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Det lilla utdrag du visar låter väldigt fint. Du KAN skriva, så fortsätt och sedan kommer naturligtvis en ny bok!! ;)
Kram
Dubbelörn: Jag vet inte varför just detta fick vara med, egentligen gillar jag inte just detta, ha ha. Men tack!! Tänk om en ny kunde komma, tänk om! tänk om! : )
Skicka en kommentar