Plötsligen kom en främmande lust över mig. Jag ville gräva i mylla, plantera och designa. Välja de vackraste tåliga blommor. Röja i vår lilla djungel.
Jag som aldrig vill pyssla i trädgården har förvandlat en djungel till enkel ögongodis. Maken har tappat hakan. Jag har ett värkande bäcken. Det är värt både syn och smärta. Jag njuter. Vi har en liten vacker 60 kvadratsmässig oas.
Fuschia klättrar invid stentrappan, camelior likaså. Kring päronträdet som växer mot husets vägg har jag rensat bort 59 tomatplantor. Jag vet, det är sorgligt. De doftar så gott, tänker jag när jag ryker bort en efter en, höga, ståtliga päron och cherry plantor. Måste ändå se sanningen i vitögat, inse att fler än 10 kan vi inte hantera. Det var det där med förra årets antal satta frön. Vi kunde ju inte ana att alla 100 skulle överleva och ta form.
Trädgården doftar mycket mynta, ögonen fastnar en stund på en mark klättrande grön snurrig växt med stora rosa blommor. Över sten och jord klättar den, blommorna ser ut som stora utspärrade ögon. Utsikten tänker jag. De kikar på Lago Maggiore. Lilla H:s solrosor satte jag under hennes fönster, så hon kan kika ut på dem. Får en tacksam puss på munnen för det. Hon noterade placeringen.
En rabatt är tom, ren ifrån massvis med ogräs. Det känns ljuvligt. Kanske får jag ett nytt ryck och planterar någon vacker tålig blomma där, kanske inte. Förvandlingen från stretig överplanterad djungel avslutades med att skölja av all stenbeläggning. Maken, balanserade senare på stege, lutad mot tre palmer, och med bågsåg fick han tilslut ner de blå bären (vad de nu är), och palmerna strechade sedan tacksamt upp sina ryggar.
Solen lyser som en propp, barnen leker i den stora runda plastpoolen, vi ligger i sofforna under parasoll och pratar. Utsikten går inte att fota, den är trolskt magiskt vacker. Jag kikar, och energi strömmar i mig. Bergen, det måste vara bergen.
Ömmande kropp mot soltorkade lakan, gör nog underverk.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
Är det Juno som förvandlar dig ;)
Det är avkopplande att pyssla med blommor, tycker jag. Jag gillar att ha lite grönt omkring mig. Ta det försiktigt med dina "nyfunna" gröna fingrar bara, och var rädd om din rygg!
/Anna S.
Å, det låter underbart! Men jag blir lite skraj, hur ska trädgården överleva "vår" vecka?
Camilla - det är iaf Juno som ger mig bäckenuppluckring :O :)
Anna s - men vanligtvis ogillar jag det stark, men nu....jag är förvandlad :)
Anna - vännen tro mig, bara vatten som behövs!
Håller med Anna – jag trodde att det räckte med att vattna undulaterna?! ;)
Och ja, det måste vara bergen. De är magiska.
Definitivt bergen, och så de underbara graviditetshormonerna som gör att man vill bo in sig till det yttersta.
Vackert beskrivet, jag ser det framför mig!
60 kvadratmeter. Det är lagom! Och du beskriver din trädgård så bra så att jag kan se den framför mig :)
Sara - nu litar jag på dina gröna fingrar med ; ) Trädgården hinner nog förfalla före ni kommer :O
Anna - ja bergen och hormonerna, allt ska fixas, varende liten garderob och yta. Tack :)
Petra - 60 kvm med ustikt, livet på en pinne :)
Det låter så vackert :)
Bland det bästa med graviditeter - den otroliga företagsamhet och energi som ibland slår till. Å andra sidan hände det inte så ofta för mig....
Skicka en kommentar