För snart 10 år sen klev jag in i den lilla runda träkyrkan mitt i stan. Äntligen, sa maken när vi möttes framme vid altaret.
10 år sedan. 1 augusti ska vi fira. Maken jag och Juno. Vi tror vi blir kvar i stan. Barnen hos sin efterlängtade mormor. Vad, säg oss, vad gör ett par på sin 10 åriga bröllopsdag i Stockholm en dag eller två.
Jag vill resa med dig till New York, utropade en av oss leendes, häromdagen. Men kära du, sa den andra äkta hälften. Juno är med oss. Sant så sant. Jag flyger med intyg hem efter vecka 28. SPA är som att somna för mig. Deckarkväll är mer min melodi, men det kanske enkom låter kul.
Att strosa vi två på Stockholms gator är inte fel det heller. Bara strosa. Vi två. Kanske förbi kyrkan, äta på restaurangen vid vattnet, där vi skålade och skrattade till 04.00 den 1:a augusti 1998.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Härligt!
10 år! Det är verkligen något att fira.
När jag och maken firade 10-årig bröllopsdag överraskade han mig med en resa till ... äsch, nu kommer jag inte ihåg vad stället heter. Det är en liten mysig, gammaldags stad som ligger utmed Comosjön i alla fall.
zäta - time flies! Bellaggio? Cernobbio? Våra "gamla trakter" ju. Uber romantiska och perfekt för att fira bröllopsdagar :)
... och störst av dem är kärleken.
I dessa evigt skakiga separationstider blir jag lugn i hjärtat för varje par som utropar lång, trofast kärlek.
Och så blir jag glad, å era vägnar!
Skicka en kommentar