På torsdag ska jag på stora ultraljudet, jösses redan i vecka 18. Första graviditeten kändes det som man fick vänta minst ett år tills det var vecka 18.
Här, får man veta vilket kön det är på detta UL. Det vill säga, de säger det bara. Här vill alla tydligen veta. Eller så är det bara kotym. I Sverige får man fråga försiktigt, det är väl nästan en "ful" fråga?
Barnen tjatar, de vill veta! Alla frågar dem, femina o maschio i mammas mage?
Lilla H vill ha en lillebror, lille O en lillasyster. Intressant.
Jag vill inte veta. Sorry kids. Så i min journal står det med röda bokstäver - DO NOT TELL THE SEX TO THE PATIENT. På tre olika språk. I fall att. Italienska, tyska och vad jag kan läsa, på engelska.
Tänker med hormonerna nu, är det inte lite lustigt, min storebror har två söner, jag i mitten en av varje och min lillebror har två döttrar. Mina två är äldst, sen kommer lillebrors etta, sen storebrors båda och minst just nu är lillebrors tvåa. Nu blir det ojämvikt bland kussarna, sett till kön that is och vår trea blir yngst. Lucky seven. Först kom flicka, sen pojke, sen flicka, sen pojke, sen pojke, sen flicka och nu blev det svårt att räkna ut framtida ordningen för mig. Flicka flicka? Gud vilket svammel..... Jag som inte vill veta vill iaf svammla.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Så spännande, lycka till på torsdag!
I Sverige har vissa landsting som policy att inte säga något om könet även om det syns tydligt, bland annat för att man tror att föräldrarna kan må dåligt efter barnets födsel om det blev ett annat kön än ultraljudet visade.
Detta gör mig upprörd, för jag tycker att man omyndigförklarar vuxna människor. Bara personalen tydligt talar om att man aldrig kan vara 100 procent säker.
Själv kunde jag för övrigt inte låta bli att fråga, när jag väntade lillasyster...
Jag har aldrig vetat innan vad det blir men med lillkillen så frågade barnmorskan vad vi hade innan och när jag sa två flickor och en pojke sa hon; Ja men det blir ju perfekt!
Jag tänkte inte så mycket på det förrän efteråt, faktiskt, när han hade kommit. Jag var så inställd på att man inte får veta.
Kajsa - det är mycket storebror i Sverige, men före vecka 18 är det iaf bra, sen upp till föräldrarna tycker jag med :)
Smultron - Oj, vilken jämvikt! Visste inte att du hade 4 barn!
Du är stark du, som står på dig! Så galet fort det gått, som du skriver redan v 18. Jag gläds med dig och hela familjen:)
Anna - hej gulle du! Jag kanske mest är obstinat ; )
Tack! Det känns så väldigt oerhört underbart att få ett barn till! Och att bara ha en bebis med, om jag ska vara ärlig. Sist var det en nyfödd och en ettåring, ingen tid att andas:O
Just när man har en av varje så borde det inte spela så stor roll tänker jag.
Förstår att det ska bli roligt att bara ha en bebis att ta hand om och två ganska stora som kan hjälpa till (lite iaf)
Men gumman...stå du på dig och vänta in din härliga unge, oavsett kön.
Skicka en kommentar