I ett år har jag haft en iPod. Jag önskade mig en, jag älskar musik, verkligen uberberoende, en drivkraft. En iPod och jag känns som riktiga polare. Fick en i present på födelsedagen, förra året. Mer än ett år sedan om man ska vara pedant. Den är jättefin. Jag fick tom lite tillbehör, som är bra när man joggar t ex.
Min fina iPod och jag är inte polare, jag har försummat h*n, h*n är fortfarande jättefin, där i sin kartong. Jag är rädd för h*n, att vi inte ska förstå oss på varandra. Jag vet inte hur man gör för att starta denna vänskap, h*n vill bara prata på italienska, jag hänger inte med.
Jag joggar aldrig heller, som grädde på moset.
Nu måste jag ta tag i min vänskap, det är inte schysst att försumma bra vänner. Först ska jag bara hitta h*ns rätta funktioner, måste få kontakt. Tänk om hitta.se kunde tänka sig att ha manualer med fina länkar och automatiska downloads om man sökte på iPod Apple platt och vit!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Någonting helt annat än iPod... Hittade din blogg och blev nyfiken på hur det fungerade att flytta till Italien (Schweiz)med småbarn. Kunde de italienska innan? Vi funderar på att flytta till Rom men tvekar eftersom vi har en femåring som ska börja skolan till hösten...fegt? Kanske, särskilt som något säger mig att barnen blir de första som lär sig det nya språket. Tänkte visa "exil-mamman-bloggen" för min fru och hopppas att hon blir inspirerad att flytta utomlands.
Hej A! - Jag skriver ovan ett inlägg "till er" och till mina memoarer :)! Fråga sen på bara...
Skicka en kommentar