Måndag morgon. Packar nystrykta linneservetter, varsinn handduk i frotte. Små askar med papperservetter läggs ned i respektive lilla tygpåse. Oj, målarförklädet till lille O. Svabbas av. Lapparna i händerna på barnen.
Det doftar nytvättat om de små fleecetröjorna, av linne servetterna, handdukarna. Jag får en flashback till en fånig tysk reklamfilm där barnen alltid är putsade och mamman perfekt. Förutom den perfekta mamman luktar våra små barn som reklamfilmen om sköljmedel vill påskina. Nytvättade, redo att möta en ny skolvecka.
Fredag em kommer de hem med deras små tygpåsar. med kladdiga linneservetter och skitiga handdukar. Not. Allt ser ut som om det vore oanvänt. Spiller ni inte undrar jag? Nej, varför skulle vi göra det undrar de små exilbarnen. Torkar ni inte munnen på linneservetten? Nej på papper. Nästa vecka ska jag inte ens öppna de små tygpåsarna. De får tas hem för att sedan tas tillbaka. Men jag ska låtsas att jag tvättat allt. Som en god tysk mor i en reklamfilm för sköljmedel. Jag undrar ofta om den ”riktiga husmodern” kanske bor i grannens hus.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar