Lille O:s aha upplevelse

Exilpappan och jag ömsom ler ömsom oroar oss över lille O:s italienska brytning när han pratar svenska. Kliar oss i huvudet över att hans svenska melodi bara kan försvinna sådär. Att meningsbyggnaden, R:en ja allt låter italienskt. Medan lilla H pratar perfekt svenska, fast hon väljer ibland vissa italienska ord mitt i en mening, men det är nog mer vanligt när man är tvåspråkig. Tänk, inte hade jag i min vildaste fantasi tänkt att mina barn skulle ha italienska som sitt andra "modersmål"!

Lille O idag framför brasan tittandes på sin adventskalender:

- Mamma, titta på alla numeri som är här, jag har nästan lärt mig alla!
- He he men OJ! Mamma hööörr du (alla r är starkt italienska) jag sa på italiano mitt i svenskan. Jag har glömt bort det där andra språket ibland nu. Ha ha vad konstigt förut kunde jag inte italiano, nu kan jag allt det men inte allt det där som vi pratar i Sverige! Han ler och gestikulerar vilt som alltid.

- Ha ha tänk älskling för ett år sen kom du hem från dagis och var ledsen för att du inte trodde din fröken hörde vad du sa, men hon kunde inte svenska bara, och du kunde inte italienska.

- He he mamma, och DET kommer inte hända igen, nu KAN jag italiano superbra, jag pratarrrr det hela hela dagarna och tänker inte ens. Men det där andra he he i Sverige som man pratar där, det glömmer jag ibland.

Mamma Mia tänk om jag kunde spela in honom med, harn har en charmig brytning, men det är svårt att helt förlika sig då han faktiskt har två svenska föräldrar : ) Jag satt vid datorn, redigerade lite och är glad för att jag kan skriva snabbt snabbt på datorn utan att behöva titta på tangentbordet. Tror knappt inte lille O märkte att jag skrev ner hans konversation med mig.

Hela kvällen har han kommenterat att han är italiensk nu, eller schweiz italiano säger han. Fast du är svensk sa jag. Men då sa han, kanske mamma, kanske. Som om han bestämmer sig själv vad som är hans rötter just nu. Klok unge.

Lilla H kom hem 19.00, stannade på skolan till 17 sen direkt till gymnastiken. Kom hem som ett glatt yrväder.

- Berätta om din dag sa jag. Jag har varit på skolan, ätit merenda sen ginnastica sa hon glatt.

- Jaha något kul som du vill berätta om fiskade jag vidare.

- Mamma jag har redan berättat allt för dig.

Det var dagen, att berätta mer intresserar henne inte...

Sen spelade vi Uno. Hon skrattade när jag sa uno, jag sa det på det svenska sättet, starkt uuuu, som jag alltid sagt det när jag spelat Uno som barn, har knappt reflekterat över att uno betyder ett i detta spel. Liksom spelets namn bara. Jag med föll i skratt. Snacka om hemmablind. Ungefär lika dumt som om man i Sverige tror att Nestlé är svenskt och här att man tror att Findus är Schweiziskt. Komiskt!

(Lilla H hatar att förlora, jag vägrar att låtsas förlora om och om igen, att spela spel med henne är som att se på en bra skådis, fast hon är "på riktigt" hon ömsom gråter och vrålar ömsom skrattar och hoppar i soffan *S*)