Jag skulle vilja sätta mig under ett träd. Ett oerhört vackert träd, under vilken bladen dalar ner. Oupphörligt. Varje fallande blad har en karta. Jag kan välja vilken jag vill. När jag vill. Men bara på känsla.
Och sen. Se. Vart den leder mig.
måndag, oktober 27, 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Du är så helt annorlunda mot mig.
Spännande.
Zäta - och jag tänker att jag blir mer och mer lik mig själv :) Med åren. Så härligt annorlunda det kan vara!
Text som gör magiska bilder.
Vilken fantastisk bild och tanke ...
Smultron - Tack!
Camilla - Och till dig med, tack, så bra, säger till om jag hittar mitt träd :)
Skicka en kommentar