Jag har hoppat! Vågat ta det där steget ut för branten. Det är inte att landa som är läskigt, det är att hoppa. För ett år sedan hoppade jag sist, men höll maken i handen. Ända till Italien hoppade vi då : ) Vi har landat och är i bättre skick än före vi hoppade, om man så vill. Uttrycka sig så alltså.
Nu har jag hoppat alldeles själv. Det var så läskigt före jag gjorde det, *iiiiii* känsla hela tiden, sköt på det lite, såklart. Det känns ju alltid bättre : O Men jag har hoppat nu, levt livet istället för att prata om det. Uppfyllt en dröm. Det är inte målet som är drömmen, det är vägen dit som är drömmen. Det känns bra!!! Hur jag än landar. Jag känner mig rent av lycklig av att bara ha vågat. Självkänslan jublar nog. Ja så är det, självkänslan jublar fast den inte fått bekräftan. Lustigt, det är så det fungerar! Ha jag ska bli nya Freud, det är inte att uppnå målet som bygger självkänsla, det är att närma sig målet. Dagens insikt : )!
(så bloggar Ina om mig idag. Just när jag hoppat igen, sammanträffande!!???!)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Grattis, det är modigt att våga hoppa! Er flytt till Italien var ju ett stort steg som verkar ha inneburit mycket positivt. Det är konstigt att man ibland är för feg för att ta olika steg i livet, trots att de ofta inte innebär alltför stora risker. Lycka till!
Jag SKA också våga hoppa, om jag får chansen! Du är del i det beslutet, tack!! ...& kram :o)
Nässelblom -Ja ofta pratar man om livet istället för att leva det. Kanske för att slippa ta ev. konsekvenser!? Italien var ett stort steg. Jättestort för oss. Nu kanske jag kan hoppa av bara farten *S*
INA- Gulle dig. Klart du ska! :)
Grattis till allt; hoppet, modet att flytta!
Jag har tagit en paus i mitt eget bloggande, hinner inte just nu och dessutom är det en massa andra projekt som tar all tid. Jag tittar in till dig allt som oftast, även om jag är dålig på att kommentera nu. Ville bara säga det! :-)
Sara - Hej, kul att du lämnar en kommentar! :) Ser fram emot dina texter när du får tid. Förstår att livet som 3 barnsmamma samt student är minst sagt hektiskt! God jul!
Vad glad jag är för din skull att du känner så! Hoppas jag också vågar hoppa någon gång! :) Kram
Ja HOPPA, det är jag och Stina Dabrowski *S*! Att enkom hoppa upp och ner på golvet en gång riktigt högt, gör en iaf glad ; )!!!
Skicka en kommentar