Lilla H kunde inte gå på sitt ena ben imorse. I natt grät hon för att hon hade ont i benet. Det har väl somnat, tänkte jag. Vid frukosten bestämde hon sig för att hon ändå ville gå till skolan, men inte vara med på gymnastiken bara. Hon kunde gå nu, fast inte helt obehindrat. Så börjar man oroa sig. Tänk om, tänk om, tänk om det är det eller det. Så ringer jag till skolan men hon verkar må bra. Hönsmammman gick från tankar om växtvärk till helt eskalerade tankar. Sen den dag jag blev förälder blev jag blödig, orolig, dubbelorolig. För de mina.
Ikväll är det gymnastik, på torsdag med, på lördag har de uppvisning. Få se vad lilla H:s ben tänker göra. Bli bättre eller bli inbokad hos läkaren?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Jag känner igen det där:-) Att ha barn är en ständig källa till oro, och jag kan också förstora upp saker ibland helt i önödan... men barnen är ju det absolut bästa man har. Det löser sig säkert, hon kanske har lite växtvärk ;-)
Sådär hade Lilla L i benet för cirkus 1.5-2 år sen. Snuva i höften finns det något som heter, det kan vara det! L kröp fram och hade jätteont, och då blir man ju superorolig.
Läs här tex: http://www.na.se/familje/fraga.asp?intId=15&strCategory=Barnl%C3%A4karen
Sarachella - Ja de små liven tar fram hela känsloförrådet...
Moderna - Hmm, undrar om inte det är vad hon har! Ingen svullnad, hade L det? Grät på natten? Men nu verkar det vara bättre, allaredan :) Men klart var det höften som gjorde ont. Också lite i knät... Tack för länken! (sparat den för framtida behov..)
Skicka en kommentar