När jag bodde i Australien fanns little Italy. Likaså i många länder jag besökt. Nu har jag bestämt att Gamla Stan får vara little Italy i Sverige. Smala gränder, många italienska (urk turistiska) restauranger, olaglig biltrafik, inga p-platser, turister en mass. Typ. Vi tittar på Gamla Stan. Tänk där kan barnen faktsiskt gå till skolan själv. Eller cykla. Finns ju knappt några bilar!
De skulle känna sig lite hemma i Gamla Stan tror jag, och jubla över att man kan gå själv.
Söders höjder älskar jag med. Kulturkvarter och kullerstenar.
Kungsholmen känns barnvänligt.
Stockholm bjuder på vatten och parker. Ja. Stockholm kanske det blir. Så kan jag låtsas att vi bor i Rom när mitt temprament tryter på sommaren då Gamla Stan invaderas av turister och man knappt kommer fram. Men å andra sidan. Jag är ju van med mycket folk. Jag gillar mycket folk. Bara jag kan andas hemma. Liv och rörelse berikar mig. Bara vi kan åka till alperna då och då och blicka ut över glaciärer och vidder. Dra in alpluften och störta ner för backarna. Juno får ta och lära sig åka skidor jäkligt fort, helst innan han kan gå. ; )
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Det är toppen att växa upp i Gamla Stan! :)
Sara -Tyckte maken med! :)
Nu var det länge sen igen. Och jag inser att Juno väntas alldeles nu!
Det var vid årsskiftet som vi kom tillbaka till Sverige - och puh vilket år..! Barnen har hunnit gå i två olika skolor och dagis eftersom vi först hyrde ett hus och sedan köpte. Vi har båda nya jobb. Flytten tillbaka har verkligen tagit på krafterna, även om alla i familjen trivs som fisken. Vi är tröttare nu än när vi flyttade till UK. Det var mer inspirerande, tankeväckande, utvecklande då... Men Stockholm är fint :-) Välkomna hit, ifall det blir så! Och varmt, varmt lycka till med Junos tillblivelse.
och snart Stockholm - Hej!! Jag har tänkt på er och hur omställningen till Sverige blev. Kul att höra av dig. Vart bor ni, får jag fråga det? Har ni lyckats behålla engelskan natruligt? Nya jobb och allt, wow :)! Tack för lyckönskningar!
Måste bara passa på att säga hej till ...och snart Stockholm ;)
Skönt att höra att ni trivs i stockholmo och att allt gått bra. Hälsa A!
hej igen. lidingö! vi har ingen anknytning hit och kunde nog ha hamnat på en helt annan plats. huset vi hyrde ligger här och vi blev förtjusta i närheten till stan, vattnet runt om och att naturen finns inpå knuten. det är en härlig känsla att åka över lidingöbron och vara hemma på fem minuter :-) lite tveksamt till att det är väldigt homogent här dock... i sonens dagisgrupp finns ingen med "annan" bakgrund och alla pedagoger är svenska. I dotterns klass går i alla fall ett par engelsktalande barn, det är jättebra. dottern, som är sju nu, har behållit engelskan i sin helhet medan sonen slutat prata engelska fast han fortfarande förstår allt. vi pratar hemma regelbundet (jag saknar att tala engelska!) och försöker uppmuntra på alla sätt vi kan. först gick de på English 4 Kids men sen kom sommaren emellan. barnen hann bli väldigt rika på den korta tid vi var i UK, rika på mycket som är värdefullt att ha i bagaget. de har påverkats så positivt av vår vistelse där. öppna, modiga och framförallt nyfikna :-) när vi frågar om de vill flytta utomlands igen ropar de JA, till paris! och det låter ju inte helt fel ;-) jag känner mig scitzofren eftersom jag ena stunden vill iväg NU och nästa stund känner behov av att ta det lite lugnt, låta rötterna sätta sig lite...
och snart Stockholm - ph homogenitet skrämmer mig så! Men jag vet, varje förort har sin...
Härligt med engelskan, ganska lätt att bibehålla med filmer och böcker annars väl! Hemspråk kan man tjata sig till om man ljuger lite italienskt lätt och säger att det är barnets starkaste språk och talas hemma:O Oops, skrev jag det :) Jag vill hem och ut direkt, ha ha, snacka om rotlös!
Skicka en kommentar